Nu är vi tillbaka från safarin, vi som inte fiskade Jag önskar verkligen att jag kunde lägga upp alla bilder så att ni kunde se hur vackert och mäktigt det var. Det var en upplevelse som jag tror att vi alla kommer att bära med oss resten av livet!
Vi bodde på Red chilis camp, några timmars mycket skumpig bilfärd från det Red chili som ligger i Kampala. Vi fick punktering efter några timmar vilket vi först inte märkte eftersom chauffören körde som en biltjuv och bilens underrede hotade att gå i småbitar. Det skakade så att vi fick skrika till varandra i bilen om vi ville säga något. Mitt i den värsta hettan fick vi stanna till och byta däck, vilket tog en stund. Vi var helt röda av all sand som rök omkring. Den duschade vi senare av i campens duschar tillsammans med diverse ödlor och grodor…
Framme på campen delades tälten ut och jag fick sova ensam, vilket jag först tyckte var skönt. Framåt natten när en flodhäst stod och buffade på tältduken var det dock mindre kul att vara ensam. Han frustade och stånkade femtio centimeter från mitt tält. Hade jag sträckt ut handen kunde jag ha klappat honom. För att förstärka djungelkänslan satt ett par Marabou-storkar i trädet utanför och klapprade med sina jättenäbbar.
Söndag morgon åkte vi på safari kl. 06.30. Frukosten fick vi med i påsar och min bestod av en mycket torr macka med jordnötssmör och en fantastisk färsk ananasskiva. Slurp! Safarin var bra och vi såg alla djuren utom leoparden, men det hade vi inte heller riktigt förväntat oss. Fyra lejon på promenad såg, vi och det var tydligen tursamt nu innan regnperioden. Annars en massa antiloper och bufflar, babianer, giraffer, vårtsvin, flodhästar, fåglar, nå’n slags ekorre eller råtta med lång svans och lite annat smått och gott. Alla eleverna satt på bilens ttak och därifrån hade de en väldigt fin utsikt över hela parken, som allt som allt var över femtusen kvadratkilometer stor!
Efter att vi sedan vilat ut en stund och ätit lunch på campen, tog vi en tre och en halv timme lång båttur på Nilen. Det var nog det bästa av allt, tycker jag. Vi såg en massa djur, inte minst krokodiler och ursöta svartvita apor som heter Blackfaced monkey eller nåt. Flodhästar i massor, babianer och vårtsvin längs flodkanten och t.o.m. elefanter. Tack vare att jag fått låna en kikare kunde jag se en massa fåglar som annars varit svåra att upptäcka. Fantastiska färger!
På kvällen var jag så trött att jag nästan inte orkade bry mig om ifall flodhästen skulle komma tillbaka, men det gjorde han inte. Däremot grymtade ett vårtsvin omkring, men det var lite lika hotfullt.
Imorse steg vi upp och åt frukost innan bilen avgick prick åtta. Vi åkte till Murchisons falls – helt fantastiskt vackra vattenfall som vi såg den nedre delen av på lördagens båtfärd. Nu tog vi oss till toppen av fallen. Det var overkligt vackert där! Luften var tät av vattendroppar och värmen böljade. I vattenmassorna bildades regnbågar och där och då fick jag en känsla av naturens storhet. Jag hade gärna varit ensam en stund för att det kändes så mäktigt.
Hemma på hotellet igen packar vi nu våra väskor inför morgondagens hemresa. Först ska vi åka till Entebbe och sola och bada på ett hotellområde. Det blir bra en dag då vi annars bara skulle ha gått och väntat på att resa. Jag har haft en fantastisk resa men är bra trött och ser fram emot att komma hem på onsdag. MTGs elever har skött sig helt fantastiskt på precis alla sätt och jag är så glad och stolt över att ha fått följa dem på deras resa. Utan dem hade jag aldrig fått uppleva allt detta! Tack Scott och Jonas! Ni är guld värda och era föräldrar har all anledning att vara stolta över er!
/Erika
måndag 12 mars 2012
lördag 10 mars 2012
Lake Victoria
Vår första riktiga ”lediga” tid hade vi idag, då praktiken är över och vi har inga mer förpliktelser att sköta. Samtidigt som hela gänget förutom jag, Magnus, Adam och Oliver åkte till Safari och Murchison Falls så satte vi av med destination Victoria Sjön och ”The Nile Perch”.
Jag har längtat något oerhört efter att äntligen få fiska nilabborre, och äntligen var det dags. Vädret var så fint det nästan bara kunde bli, med gassande sol och vindstillhet. ”Vi kommer bli brända” var den första tanken, men såhär i efterhand så känns det faktiskt som om vi inte har blivit det – huden såväl som kroppen har väl börjat att så smått acklimatisera sig och vänja sig vid väderomväxlingen jämfört med Sverige.
När vår fiskeguide, som förövrigt var en Dansk snedseglare, hade kastat i dragen som vi körde i dragrodd efter båten högg det till relativt kvickt. Oliver far först i kön att få känna på aborren, och vår första aborre var på 8kg. Det må låta som relativt lite men fisken är trots det ganska stor!
I med vobblerna igen och nu tog det ett tag innan det nappade igen, säkert en timme eller två. Men nappade det gjorde det och nu tog jag spöt och vevade in aborren, som var på 8.5kg (det halvkilot är väldigt viktigt, eftersom att det innebär att jag fick störst fisk!). Känslan var sjuk att äntligen ha fått fiska nilaborre, och även om vi inte hade tur nog att få dom riktiga bjässarna på +30kg så var det ändå en extrem upplevelse.
Totalt fick vi fyra st abborrar, och visst hade man velat ha både fler och större men, nu har man gjort det många fiskeintresserade aldrig kommer att göra, fiska nilabborre!
Hur safarifolket mår, och om dem ens lever eller om lejonen har bestämt sig för lite M’zungo kött vet jag inte.
Gruppbild på verkstadsgänget från Toyota, som en fin farvälgest så bjöd vi dem på dricka som dem uppskattade mycket!
Min nilabborre, 8.5kg är småfisk jämfört med dem riktigt stora men denna var redigt stor den också!
Jag har längtat något oerhört efter att äntligen få fiska nilabborre, och äntligen var det dags. Vädret var så fint det nästan bara kunde bli, med gassande sol och vindstillhet. ”Vi kommer bli brända” var den första tanken, men såhär i efterhand så känns det faktiskt som om vi inte har blivit det – huden såväl som kroppen har väl börjat att så smått acklimatisera sig och vänja sig vid väderomväxlingen jämfört med Sverige.
När vår fiskeguide, som förövrigt var en Dansk snedseglare, hade kastat i dragen som vi körde i dragrodd efter båten högg det till relativt kvickt. Oliver far först i kön att få känna på aborren, och vår första aborre var på 8kg. Det må låta som relativt lite men fisken är trots det ganska stor!
I med vobblerna igen och nu tog det ett tag innan det nappade igen, säkert en timme eller två. Men nappade det gjorde det och nu tog jag spöt och vevade in aborren, som var på 8.5kg (det halvkilot är väldigt viktigt, eftersom att det innebär att jag fick störst fisk!). Känslan var sjuk att äntligen ha fått fiska nilaborre, och även om vi inte hade tur nog att få dom riktiga bjässarna på +30kg så var det ändå en extrem upplevelse.
Totalt fick vi fyra st abborrar, och visst hade man velat ha både fler och större men, nu har man gjort det många fiskeintresserade aldrig kommer att göra, fiska nilabborre!
Hur safarifolket mår, och om dem ens lever eller om lejonen har bestämt sig för lite M’zungo kött vet jag inte.
Min nilabborre, 8.5kg är småfisk jämfört med dem riktigt stora men denna var redigt stor den också!
onsdag 7 mars 2012
Sista arbetsdagen, hemlängtan och fiske
Dessa tre arbetsveckor har gått otroligt fort. Det känns som om det var igår vi fick en rundtur av Toyota på fredagen vi kom till Kampala, men tre veckor har alltså passerat och endast den sista arbetsdagen nu på Fredag kvarstår. Det är ju Womens Day idag, som Scott har beskrivit i ett tidigare inlägg och det är en ledig dag för Ugandierna.
Men vår sista arbetsdag på Toyota är inte mycket av en arbetsdag, skall nämnas. Vid elva tiden så skall vi ha ett möte med platschefen Dino om vår tid där, vad vi anser bör förbättras eller ändras på och dylikt. En typ av feedback session. Efter att vi har haft vårt möte så skall vi samla ihop verkstadsgruppen, tacka för vår tid där, ta kort och sen så har jag anordnat med servicechefen Bobbi om att bjuda alla på dricka, som en typ av fin avskeds gest. Även om det ska bli skönt att sluta och kunna rikta in sig på de sista dagarna med nöje som vi har framför oss, så kommer man fortfarande att sakna folket på Toyota och hur bra man har blivit behandlad där.
Nog om det! Jag skrev i ett tidigare inlägg att hemlängtan börjar krypa sig på och visst gör den sig påmind allt oftare. Man längtar efter sin egen säng, sin bil, vardagen i Sverige och Sverige överlag. Borta bra men hemma bäst?
Tiden kommer dock att gå fort, de sista dagarna så har vi enbart nöje framför oss. Jag, Adam, Oliver och Magnus skall iväg och fiska på Lake Victoria efter nilaborre, något som Stefan och Anders hann göra innan dem åkte hem till Sverige. Lovord var vad dem hade att berätta om det – mycket napp, kul fiske och värt pengarna. Jag kan knappt bärga mig, det kommer bli lite annorlunda än att fiska gädda hemma, liksom.
Här kommer, som brukligt, några fler bilder!
Jag och Scott på en Boda Boda på Bussi Island. Anledningen till varför jag ser halvt förlamad ut i ansiktet och tummen är för att fotografen (Magnus) tog kortet lite för tidigt!
Fyra personer på ett uppdrag att rädda världen. Eller nja, kanske inte, men visst ser vi beslutsamma ut?
Men vår sista arbetsdag på Toyota är inte mycket av en arbetsdag, skall nämnas. Vid elva tiden så skall vi ha ett möte med platschefen Dino om vår tid där, vad vi anser bör förbättras eller ändras på och dylikt. En typ av feedback session. Efter att vi har haft vårt möte så skall vi samla ihop verkstadsgruppen, tacka för vår tid där, ta kort och sen så har jag anordnat med servicechefen Bobbi om att bjuda alla på dricka, som en typ av fin avskeds gest. Även om det ska bli skönt att sluta och kunna rikta in sig på de sista dagarna med nöje som vi har framför oss, så kommer man fortfarande att sakna folket på Toyota och hur bra man har blivit behandlad där.
Nog om det! Jag skrev i ett tidigare inlägg att hemlängtan börjar krypa sig på och visst gör den sig påmind allt oftare. Man längtar efter sin egen säng, sin bil, vardagen i Sverige och Sverige överlag. Borta bra men hemma bäst?
Tiden kommer dock att gå fort, de sista dagarna så har vi enbart nöje framför oss. Jag, Adam, Oliver och Magnus skall iväg och fiska på Lake Victoria efter nilaborre, något som Stefan och Anders hann göra innan dem åkte hem till Sverige. Lovord var vad dem hade att berätta om det – mycket napp, kul fiske och värt pengarna. Jag kan knappt bärga mig, det kommer bli lite annorlunda än att fiska gädda hemma, liksom.
Här kommer, som brukligt, några fler bilder!
Internationella kvinnodagen
Idag så är det den internationella kvinnodagen. Här nere i Uganda så är folk lediga från sina jobb, jag pratade med James på Scania om hur man firar denna dag här i Uganda. Han sa att idag så är det männen som gör allt hemma i huset, de får städa, laga mat, diska och ta hand om barnen om man nu har några! Så detta är kvinnornas lyx dag jämfört med deras vardag, som brukar innehålla: att hon går upp mycket tidigt på morgonen för att mjölka kon (om de har någon) efter det så är det dags att väcka och göra barnen i ordning för skolan, sen laga frukost till sin man som ska till jobbet, sen när alla här åkt så går hon ut till sitt lilla jordbruk i trädgården och gör fint och rent där och sen så gör hon kvällsmat till att hennes man kommer hem från jobbet!! Det är en mycket slitsam vardag som de har.
Jag tycker att det är fel att det inte finns någon internationell man dag.. Skulle varit mycket bättre ifall man hade en gemensam internationell människo dag istället!! Så det blir mer jämlikhet i samhället/världen.
Nu på lördag så är det safari och fiske som är de aktiviteter som folk vill göra. Jag ska åka på safarin med, Emma, Ida, Pontus, Jimmy, Matthew och Erika. Det är en 3 dagars safari så vi kommer hem på måndag. Jonas, Magnus, Adam och Oliver ska ut på Viktoria sjön och fiska en dag och sen så vet inte jag vad de ska göra de andra 2 dagarna, men de hittar säkert på något!!
Lite bilder från Bussi Island!
Jag tycker att det är fel att det inte finns någon internationell man dag.. Skulle varit mycket bättre ifall man hade en gemensam internationell människo dag istället!! Så det blir mer jämlikhet i samhället/världen.
Nu på lördag så är det safari och fiske som är de aktiviteter som folk vill göra. Jag ska åka på safarin med, Emma, Ida, Pontus, Jimmy, Matthew och Erika. Det är en 3 dagars safari så vi kommer hem på måndag. Jonas, Magnus, Adam och Oliver ska ut på Viktoria sjön och fiska en dag och sen så vet inte jag vad de ska göra de andra 2 dagarna, men de hittar säkert på något!!
Lite bilder från Bussi Island!
Apor och mat
I dag har jag vilat mig vid poolen. Min mage har varit lite orolig, men jag har sluppit sjukdom hittills. Jag har rättat elevers skrivuppgifter och det har varit en skön dag trots allt.
Nedanför poolen brukar ett gäng markattor hålla till och leka en stund på eftermiddagen. I dag var det ganska många som härjade med varandra. Apbarnen lekte och de äldre försökte hålla ordning. Påminde mig en aning om jobbet, hrm... Jag tog en del kort på dem men det verkar omöjligt att ladda upp dem på den här datorn. Vi får se om det fungerar.
I dag har Matthew varit med eleverna på Engsol och Scania, för att se hur det går till och kanske ge ett handtag om det behövdes. Under tiden var jag och Magnus hemma och lagade middag till hela gänget. Vi gjorde vårt bästa för att få till en middag som skulle mätta de hårt arbetande killarna och tjejerna. Det blev en köttgryta av nötfärs och korvar och diverse grönsaker. Ris och bröd till och en underbar morots-tsatsiki som Magnus gjorde. Dessutom förfärdigade han en mangosås och en tomatsallad med koriander som var "to die for". Alla blev riktigt mätta (till och med Jonas!).
I skrivande stund hänger vi i hotellets restaurang där vissa spelar biljard medan andra hänger på nätet och bloggar. Morgondagen är ledig dag eftersom det är Internationella kvinnodagen. En av de anställda mekanikerna tyckte att vi skulle ta med oss några starka kvinnor från Uganda till vårt land, där man inte har vett att se upp till kvinnan. Ungefär så. Klok snubbe tycker jag...
Morgondagen blir alltså fridag och det betyder att det endast är en dag kvar på elevernas praktik. Det har gått väldigt fort är de flesta eniga om. Hemlängtan är mindre än jag väntat mig. Kanske är det den stundande helgens safari och fisketur som hägrar. Vi som ska på safari åker lördag till måndag och det blir svårt att blogga då. Kanske kan Jonas, som ska fiska, göra ett inlägg under helgen...
Slutligen vill jag bara önska alla en god natt! Här är det mörkt sedan länge och jag går till sängs med Tomas Bodström (fniss) eller snarare hans bok.
/Erika (Afrikas drottning)
Nedanför poolen brukar ett gäng markattor hålla till och leka en stund på eftermiddagen. I dag var det ganska många som härjade med varandra. Apbarnen lekte och de äldre försökte hålla ordning. Påminde mig en aning om jobbet, hrm... Jag tog en del kort på dem men det verkar omöjligt att ladda upp dem på den här datorn. Vi får se om det fungerar.
I dag har Matthew varit med eleverna på Engsol och Scania, för att se hur det går till och kanske ge ett handtag om det behövdes. Under tiden var jag och Magnus hemma och lagade middag till hela gänget. Vi gjorde vårt bästa för att få till en middag som skulle mätta de hårt arbetande killarna och tjejerna. Det blev en köttgryta av nötfärs och korvar och diverse grönsaker. Ris och bröd till och en underbar morots-tsatsiki som Magnus gjorde. Dessutom förfärdigade han en mangosås och en tomatsallad med koriander som var "to die for". Alla blev riktigt mätta (till och med Jonas!).
I skrivande stund hänger vi i hotellets restaurang där vissa spelar biljard medan andra hänger på nätet och bloggar. Morgondagen är ledig dag eftersom det är Internationella kvinnodagen. En av de anställda mekanikerna tyckte att vi skulle ta med oss några starka kvinnor från Uganda till vårt land, där man inte har vett att se upp till kvinnan. Ungefär så. Klok snubbe tycker jag...
Morgondagen blir alltså fridag och det betyder att det endast är en dag kvar på elevernas praktik. Det har gått väldigt fort är de flesta eniga om. Hemlängtan är mindre än jag väntat mig. Kanske är det den stundande helgens safari och fisketur som hägrar. Vi som ska på safari åker lördag till måndag och det blir svårt att blogga då. Kanske kan Jonas, som ska fiska, göra ett inlägg under helgen...
Slutligen vill jag bara önska alla en god natt! Här är det mörkt sedan länge och jag går till sängs med Tomas Bodström (fniss) eller snarare hans bok.
/Erika (Afrikas drottning)
måndag 5 mars 2012
Jag saknar er massor...
Hej mina fina
Vill bara skicka en liten hälsning till er från ett försiktigt vårlikt Sverige.
Jag tänker på er varje dag och följer era dagar med stort intresse. Tiden går snabbt, och trots att jag fattar att hemlängtan börjar göra sig påmind så hoppas jag att ni suger i er varenda liten mikrosekund. De kommer ni leva länge på sen!
Jag har börjat skriva ansökan för nästa års resa och jag jobbar också en del med att ordna lite spännande träffar för er efteråt. Föredrag för styrgruppen är inplanerat, liksom en intervju med GP.
Som sagt, njut av tiden ni har kvar och ta några snygga kort på safarin. GP ville också att ni skulle ta bra kort som de kan använda i sin artikel.
Hälsa alla från mig, fyrbenta som tvåbenta och ge Joseph en bamsekram från Madame Maria.
HUGS!!
Vill bara skicka en liten hälsning till er från ett försiktigt vårlikt Sverige.
Jag tänker på er varje dag och följer era dagar med stort intresse. Tiden går snabbt, och trots att jag fattar att hemlängtan börjar göra sig påmind så hoppas jag att ni suger i er varenda liten mikrosekund. De kommer ni leva länge på sen!
Jag har börjat skriva ansökan för nästa års resa och jag jobbar också en del med att ordna lite spännande träffar för er efteråt. Föredrag för styrgruppen är inplanerat, liksom en intervju med GP.
Som sagt, njut av tiden ni har kvar och ta några snygga kort på safarin. GP ville också att ni skulle ta bra kort som de kan använda i sin artikel.
Hälsa alla från mig, fyrbenta som tvåbenta och ge Joseph en bamsekram från Madame Maria.
HUGS!!
söndag 4 mars 2012
Sista arbetsveckan
I dag vinkade vi av eleverna vid bussen i två omgångar, precis som alla andra arbetsdagar här i Kampala. Vi känner oss som mamma och pappor till våra fina ungdomar som är så duktiga och sköter sig så bra. I dag följde Matthew, lärare på Kattegattsgynasiet i Halmstad, med till Toyota för att jobba tillsammans med eleverna. Det är skönt att ha en duktig fordonslärare med på resan. Han kan fråga om sådant som jag och Magnus inte har en aning om. Vi kan förhoppningsvis bidra med annat, i egenskap av lärare i gymnasiegemensamma ämnen.
Helgen på Bussi island var, som Jonas skrev, intressant och givande. Att se alla dessa fattiga människor och deras behov av hjälp var lite omskakande. Det är lätt att det blir ett "vi-och-dom"-perspektiv och detta är vi medvetna om hela tiden. Jag försöker tänka på att uppträda så att det inte hela tiden blir ett tacksamhetsläge där vi är de vita goda hjälparna. Vi lär ju oss också en massa saker här och jag känner mig mycket ödmjuk inför afrikanernas lugn och tempot som är mindre stressigt än hemma i Sverige. En stor eloge åt Jonas och Scott som var hur duktiga som helst när de berättade för öns befolkning om hur solvattendunkarna fungerade. Bra engelska och säkra presentationer. Jag fick en tår i ögat när de stod där och bara var sååå bra! (Torkade den i smyg!)
Jag har också förstått hur bra vi har det med dusch, bad, rena toaletter, mat och fina boenden. I Kina fanns det också "hål-i-marken"-toaletter vilket egentligen är mer hygieniskt än att sätta rumpan på en smutsig toalettsits där gud-vet-vem suttit innan. Pricksäkerheten övas upp liksom mina benmuskler (vilket behövs). Dock - jag uppskattar spoltoaletter!
Vi har väldigt roligt här och göteborgsgänget skrattar ständigt. Åt varann och oss själva. Vår humor är lite udda, men vi har ju definitivt satt en stämpel på oss själva som vitsare på låg nivå. När någon av oss sätter igång att ordvitsa hänger de två andra på direkt. Som svensklärare kan jag ju bara jubla! Jag vet ju hur utvecklande det är för språket att leka med ord och göra kopplingar. Det är gratis språkutveckling och himla kul! Dåliga vitsar där poängen går ut på att någon fått kramp i öronen dras också och stämningen är på topp!
Vi besökte en marknad igår där diverse presenter inhandlades. Som enda kvinnliga läraren har jag fått agera personal shopper åt flera i gänget. Skyll alltså på mig om presenteran är i fel storlek eller färg...
Nu ska jag sätta mig och rätta prov och kanske få lite sol på köpet. Ha en god dag alla m'zungos och glöm inte paraplyet.
Helgen på Bussi island var, som Jonas skrev, intressant och givande. Att se alla dessa fattiga människor och deras behov av hjälp var lite omskakande. Det är lätt att det blir ett "vi-och-dom"-perspektiv och detta är vi medvetna om hela tiden. Jag försöker tänka på att uppträda så att det inte hela tiden blir ett tacksamhetsläge där vi är de vita goda hjälparna. Vi lär ju oss också en massa saker här och jag känner mig mycket ödmjuk inför afrikanernas lugn och tempot som är mindre stressigt än hemma i Sverige. En stor eloge åt Jonas och Scott som var hur duktiga som helst när de berättade för öns befolkning om hur solvattendunkarna fungerade. Bra engelska och säkra presentationer. Jag fick en tår i ögat när de stod där och bara var sååå bra! (Torkade den i smyg!)
Jag har också förstått hur bra vi har det med dusch, bad, rena toaletter, mat och fina boenden. I Kina fanns det också "hål-i-marken"-toaletter vilket egentligen är mer hygieniskt än att sätta rumpan på en smutsig toalettsits där gud-vet-vem suttit innan. Pricksäkerheten övas upp liksom mina benmuskler (vilket behövs). Dock - jag uppskattar spoltoaletter!
Vi har väldigt roligt här och göteborgsgänget skrattar ständigt. Åt varann och oss själva. Vår humor är lite udda, men vi har ju definitivt satt en stämpel på oss själva som vitsare på låg nivå. När någon av oss sätter igång att ordvitsa hänger de två andra på direkt. Som svensklärare kan jag ju bara jubla! Jag vet ju hur utvecklande det är för språket att leka med ord och göra kopplingar. Det är gratis språkutveckling och himla kul! Dåliga vitsar där poängen går ut på att någon fått kramp i öronen dras också och stämningen är på topp!
Vi besökte en marknad igår där diverse presenter inhandlades. Som enda kvinnliga läraren har jag fått agera personal shopper åt flera i gänget. Skyll alltså på mig om presenteran är i fel storlek eller färg...
Nu ska jag sätta mig och rätta prov och kanske få lite sol på köpet. Ha en god dag alla m'zungos och glöm inte paraplyet.
lördag 3 mars 2012
Bussi, veckans ris & ros
Ännu en vecka nerskriven i historieböckerna, och det är dags för en ny. Jag måste erkänna att tiden går väldigt mycket snabbare än vad man trodde den skulle göra, och man har svårt att få tiden att räcka till!
Den här helgen har vi varit ute på Bussi Island, i samband med vårt projekt Solvatten. Väl på Bussi Island så blev vi omhändertagna av öns enda skolas rektor, ett gift missionärspar från Erikshjälpen, samt även två volontärtjejer vid namn Sofie och Linn.
Vi var inte där ute speciellt länge, fredagskvällen som vi anlände så gjorde vi inte så mycket förutom att äta, ha det trevligt och lägga sig i tid.
På lördagsmorgonen så vaknade vi alla tidigt, för det var idag vi skulle få en rundtur av de närliggande bydelarna, och det var även nu vi skulle presentera och ge bort Solvatten för vissa bybor, däribland en klinik. Efter att projekt Solvatten var avslutat så gav vi bort sakerna vi hade med oss, bland annat kläder, kepsar, skrivblock osv. Vi bestämde oss för att Ericshjälpen och skolan skulle kunna göra en rättvisare utdelning än vad vi skulle kunna göra, och lämnade då sakerna till deras ”befogande”.
En annan gåva jag, Scott och Erika lämnade var Göteborgsvitsar. Vi satt hela kvällen, frukosten och lunchen och överöste alla med riktigt bra Göteborgsvitsar. Konstigt nog så skrattade ingen förutom vi tre, men man kan väl inte begära att icke Göteborgare kan det där med humor?
Förövrigt så börjar en hemlängtan krypa sig på, men det är ju knappt en vecka kvar, och man har ju redan varit här i över två veckor så den sista tiden vi har kvar bör väl inte vara något problem?
Veckans ris tilldelar jag de oroliga magarna vi har haft. Nästan alla har haft eller har oroliga magar, hoppas att det släpper illa kvickt!
Veckans ros tilldelar jag de nya lärarna som har kommit ner, de har skött lärarbytet perfekt och de är en mycket rolig trio som man både kan lägga förtroende hos, men även prata och skoja som kompisar sinsemellan.
En apa som var på besök när jag låg i sjuksäng på Torsdagen, han hade hela sin familj med sig men dom var lite mer kameraskygga!
Ett fint kort jag tog vid skymning på Bussi Island, naturen var verkligen vacker där ute!
Den här helgen har vi varit ute på Bussi Island, i samband med vårt projekt Solvatten. Väl på Bussi Island så blev vi omhändertagna av öns enda skolas rektor, ett gift missionärspar från Erikshjälpen, samt även två volontärtjejer vid namn Sofie och Linn.
Vi var inte där ute speciellt länge, fredagskvällen som vi anlände så gjorde vi inte så mycket förutom att äta, ha det trevligt och lägga sig i tid.
På lördagsmorgonen så vaknade vi alla tidigt, för det var idag vi skulle få en rundtur av de närliggande bydelarna, och det var även nu vi skulle presentera och ge bort Solvatten för vissa bybor, däribland en klinik. Efter att projekt Solvatten var avslutat så gav vi bort sakerna vi hade med oss, bland annat kläder, kepsar, skrivblock osv. Vi bestämde oss för att Ericshjälpen och skolan skulle kunna göra en rättvisare utdelning än vad vi skulle kunna göra, och lämnade då sakerna till deras ”befogande”.
En annan gåva jag, Scott och Erika lämnade var Göteborgsvitsar. Vi satt hela kvällen, frukosten och lunchen och överöste alla med riktigt bra Göteborgsvitsar. Konstigt nog så skrattade ingen förutom vi tre, men man kan väl inte begära att icke Göteborgare kan det där med humor?
Förövrigt så börjar en hemlängtan krypa sig på, men det är ju knappt en vecka kvar, och man har ju redan varit här i över två veckor så den sista tiden vi har kvar bör väl inte vara något problem?
Veckans ris tilldelar jag de oroliga magarna vi har haft. Nästan alla har haft eller har oroliga magar, hoppas att det släpper illa kvickt!
Veckans ros tilldelar jag de nya lärarna som har kommit ner, de har skött lärarbytet perfekt och de är en mycket rolig trio som man både kan lägga förtroende hos, men även prata och skoja som kompisar sinsemellan.
torsdag 1 mars 2012
Solvatten och regnperiod
När jag skriver det här öser regnet ner utanför stugan. Det har varit fruktansvärt hett och kvalmigt i dag och vi har egentligen bara väntat på att det skulle braka loss. Efter en tur till stan med ett kort stopp vid en praktikplats, hoppade jag och två av de andra lärarna av vid en marknadsplats, ganska nära hotellet. Jag var tvungen att köpa något riktigt långt att ha på mig i kyrkan på söndag, och här hittade jag en klänning som definitivt räckte ner till golvet. Försäljaren ville ha 55 000 för den men jag prutade ner den till 40 000. Så mycket har jag aldrig gett för en klänning förut, haha!
Den här dagen har ägnats åt mycket planerande av oss lärare. Det är Stefans och Anders sista dag här, innan de drar vidare på fisketur och vad de nu ska hitta på innan de far hem till Sverige. Det blir jag, Magnus från Viskastrandsgymnasiet och Matthew från Kattegattsgymnasiet som tar över ansvaret. Jag är glad att våra elever är så pass vuxna att de inte måste curlas allt för mycket. De är väldigt mogna och tar stort eget ansvar. Men hur det än är måste vi lärare alltid ligga steget före och ha en plan B om det vi tänkt ut inte skulle fungera.
I dag har Jonas legat hemma i stugan efter en natt med några otrevliga toalettbesök. Igår var det Scott. Vi får väl se när det blir lärarnas tur (otur)? Jag tycker dock att jag hade nog i Kina men man vet aldrig vad som väntar runt hörnet…
Imorgon är det tänkt att vi ska åka till en ö som heter Bussi island, där vi ska försöka genomföra ett projekt med s.k. solvatten. Om det kan ni läsa HÄR. Möjligen ska vi sova över natten och har inhandlat 12 stycken illrosa myggnät, för att inte bli helt uppätna av de små odjuren. Hittills har jag fått ett myggbett på vänster pekfinger men det lär väl bli fler.
Eleverna har önskat sig en sovmorgon och den är planerad till söndag. Helgen kommer troligtvis att rinna förbi och sedan är eleverna inne på sin sista praktikvecka. Jag tänker be dem att blogga om sin praktik snart, för det är bara de som kan berätta hur det egentligen känns. De verkar ganska trötta och den där första känslan av att allt är så nytt verkar ha gått över. Nu är det mer jobb med att få sammanboendet i stugorna att fungera. Det är inte helt lätt att dela boende med okända människor och när första fasen av lära-känna är över, inleds en ny fas då man kanske retar sig på varann och måste kompromissa. Det vet vi alla att det kan vara svårt…
Vi har det dock bra här och hälsar så gott till alla på MTG och alla föräldrar, andra släktingar och vänner som är inne på vår blogg och läser. Tack för att ni tittar in. Kommentera gärna! Det är roligt för oss om vi ser att ni läst våra inlägg.
/Erika
Den här dagen har ägnats åt mycket planerande av oss lärare. Det är Stefans och Anders sista dag här, innan de drar vidare på fisketur och vad de nu ska hitta på innan de far hem till Sverige. Det blir jag, Magnus från Viskastrandsgymnasiet och Matthew från Kattegattsgymnasiet som tar över ansvaret. Jag är glad att våra elever är så pass vuxna att de inte måste curlas allt för mycket. De är väldigt mogna och tar stort eget ansvar. Men hur det än är måste vi lärare alltid ligga steget före och ha en plan B om det vi tänkt ut inte skulle fungera.
I dag har Jonas legat hemma i stugan efter en natt med några otrevliga toalettbesök. Igår var det Scott. Vi får väl se när det blir lärarnas tur (otur)? Jag tycker dock att jag hade nog i Kina men man vet aldrig vad som väntar runt hörnet…
Imorgon är det tänkt att vi ska åka till en ö som heter Bussi island, där vi ska försöka genomföra ett projekt med s.k. solvatten. Om det kan ni läsa HÄR. Möjligen ska vi sova över natten och har inhandlat 12 stycken illrosa myggnät, för att inte bli helt uppätna av de små odjuren. Hittills har jag fått ett myggbett på vänster pekfinger men det lär väl bli fler.
Eleverna har önskat sig en sovmorgon och den är planerad till söndag. Helgen kommer troligtvis att rinna förbi och sedan är eleverna inne på sin sista praktikvecka. Jag tänker be dem att blogga om sin praktik snart, för det är bara de som kan berätta hur det egentligen känns. De verkar ganska trötta och den där första känslan av att allt är så nytt verkar ha gått över. Nu är det mer jobb med att få sammanboendet i stugorna att fungera. Det är inte helt lätt att dela boende med okända människor och när första fasen av lära-känna är över, inleds en ny fas då man kanske retar sig på varann och måste kompromissa. Det vet vi alla att det kan vara svårt…
Vi har det dock bra här och hälsar så gott till alla på MTG och alla föräldrar, andra släktingar och vänner som är inne på vår blogg och läser. Tack för att ni tittar in. Kommentera gärna! Det är roligt för oss om vi ser att ni läst våra inlägg.
/Erika
Illness
Seeing as English is the primary language along with L’uganda in Uganda, what could be more fitting then to write in English for once? I’m sure that a lot of you back home need to refresh your English knowledge!
Not much have happened since the weekend, the days just fly by. You wake up early to work, you come home late, have to buy groceries, cook dinner and then it’s time for bed. Not much time to do anything besides the necessary.
But what have happened is that we’ve had some sort of outbreak of illness in the group, almost everyone is experiencing unruly stomachs or headaches. Several people have under the course of the week stayed home or went home early because of illness, myself included. The most probable cause to this is some type of food we’ve all eaten together, maybe the dinner or breakfast we ate at our overnight stay in Jinja?
Oh, I almost forgot, the new group of teachers consisting of Erika, Matthew and Magnus has arrived to Uganda. They visited us all
at our workplaces during the day, to say hi and get accustomed to our workplaces. Maria has, as I’m sure some of you know, already traveled back to Sweden. But Anders and Stefan is still here, and they will be going home during the night of Thursday/Friday.
This weekend we will be going to Bussi Islands - which is a group of Islands in Lake Victoria - as a part of our project “solvatten” where we will help these poor inhabitants with devices to making clean and safe water. Besides helping them with water, we’ve all brought some stuff from Sweden to give to the people that live there. I myself brought clothes, caps, pens and writing blocks.
That is all for now, here are some new pictures!
Ugandas biggest rainforrest, which is not big at all compared to Rwandas forrest. It is located inbetween Kampala and Jinja.
That's me, draining the oil in the rear differential on a Toyota Hilux D-4D. Courtesy of the photo, Jacob Ochen. (Also known as the juakali around Toyota!)
Not much have happened since the weekend, the days just fly by. You wake up early to work, you come home late, have to buy groceries, cook dinner and then it’s time for bed. Not much time to do anything besides the necessary.
But what have happened is that we’ve had some sort of outbreak of illness in the group, almost everyone is experiencing unruly stomachs or headaches. Several people have under the course of the week stayed home or went home early because of illness, myself included. The most probable cause to this is some type of food we’ve all eaten together, maybe the dinner or breakfast we ate at our overnight stay in Jinja?
Oh, I almost forgot, the new group of teachers consisting of Erika, Matthew and Magnus has arrived to Uganda. They visited us all
at our workplaces during the day, to say hi and get accustomed to our workplaces. Maria has, as I’m sure some of you know, already traveled back to Sweden. But Anders and Stefan is still here, and they will be going home during the night of Thursday/Friday.
This weekend we will be going to Bussi Islands - which is a group of Islands in Lake Victoria - as a part of our project “solvatten” where we will help these poor inhabitants with devices to making clean and safe water. Besides helping them with water, we’ve all brought some stuff from Sweden to give to the people that live there. I myself brought clothes, caps, pens and writing blocks.
That is all for now, here are some new pictures!
Ugandas biggest rainforrest, which is not big at all compared to Rwandas forrest. It is located inbetween Kampala and Jinja.
onsdag 29 februari 2012
Lika och olika
Uganda är ett land som skiljer sig mycket från Sverige – åtminstone så här vid mitt första möte med det vackra landet i Afrika. Det är lätt att glömma bort att Afrika är en kontinent och inte ett land. Länderna skiljer sig åt väldigt mycket ibland medan andra saker är mer lika. Precis som när det gäller länderna i Europa. Det är bara det att Afrika är så mycket större än Europa. Mycket större rent proportionerligt än våra västerländskt färgade jordglober vill visa.
Uganda är ett land där mer än hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Medellivslängden är 50 år, medan den i Sverige är kring 80. Här är mycket varmt, även under regnperioden, som enligt en ugandisk man här, började i fredags. Luften är fuktig och slår emot en som ett våtvarmt omslag när man rör sig.
Jorden här är röd och rykande. Växterna är gröna och blommorna vackra, nästan obegripligt färgstarka! Jakarandaträden sträcker sig högt mot skyn och de lilablå blommorna i träden lyser. Olika sorters buskar med blommor (som ser ut som orangeröda azaleor) kantar vägarna och svärmors tunga växer vilt och högt. Den får våra krukväxtditon att framstå som minikaktusar! Markattorna hoppar och ibisfåglarna tjoar!
Människorna här är svarta och tittar fascinerat på oss ”muzungos”; vita människor. Här det vi som är utlänningar, som måste försöka anpassa oss till den rådande kulturen, som ska ta seden dit vi kommer. Gör vi det? Nja, jag vet inte det precis. Jag tycker nog att vi kommer hit och är lite överlägsna västerlänningar ändå. Nu menar jag inte precis oss som är här, från MTG och de andra skolorna, utan alla vi som reser hit för att turista eller hjälpa folket.
Många kommer hit och har en tanke om att vi ska lära dessa fattiga människor en massa saker och det är vi som sitter inne med någon slags universell sanning. Jag är inte emot att man hjälper till här; jag tror bara att vi ibland måste se på oss själva och vad vi har att lära av folket här. Det verkar finnas en långsamhet och ett tålamod som saknas i Sverige. Jag kom på mig själv med att känna irritation över en kvinna framför mig, som tog god tid på sig i den lokala affärens kassakö. Hon grejade och plockade och frågade vad saker kostade när hon stod i kön och skulle betala. Och varför inte? Det var hennes tur att bli expedierad. Hon var kund. Jag hade inte bråttom. Men vi är så vana att allt ska gå så himla fort så att vi kan skynda vidare till nästa mål. Snabbkassa, snabbnudlar, snabbköp, micropopcorn, snabb-bussar, SJ direkttåg, omkörningsfiler, snabbkaffe… Listan kan göras lång.
Nej, i dag sjunger jag långsamhetens lov i landet där man lagar bilar istället för att skrota dem omedelbart, då en skada är omfattande. Killarna och tjejerna som gör sin praktik på Toyota, Scania och Engsol lär sig mycket här som de kan ta med hem. Lärdomar som de kommer att ha nytta av, även om de inte kommer att kunna tillämpa allt i Sverige. Lärdomen att vårt sätt att leva är inte det enda eller det enda rätta. Och vi har inte monopol på någon slags sanning.
/Erika
Uganda är ett land där mer än hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Medellivslängden är 50 år, medan den i Sverige är kring 80. Här är mycket varmt, även under regnperioden, som enligt en ugandisk man här, började i fredags. Luften är fuktig och slår emot en som ett våtvarmt omslag när man rör sig.
Jorden här är röd och rykande. Växterna är gröna och blommorna vackra, nästan obegripligt färgstarka! Jakarandaträden sträcker sig högt mot skyn och de lilablå blommorna i träden lyser. Olika sorters buskar med blommor (som ser ut som orangeröda azaleor) kantar vägarna och svärmors tunga växer vilt och högt. Den får våra krukväxtditon att framstå som minikaktusar! Markattorna hoppar och ibisfåglarna tjoar!
Människorna här är svarta och tittar fascinerat på oss ”muzungos”; vita människor. Här det vi som är utlänningar, som måste försöka anpassa oss till den rådande kulturen, som ska ta seden dit vi kommer. Gör vi det? Nja, jag vet inte det precis. Jag tycker nog att vi kommer hit och är lite överlägsna västerlänningar ändå. Nu menar jag inte precis oss som är här, från MTG och de andra skolorna, utan alla vi som reser hit för att turista eller hjälpa folket.
Många kommer hit och har en tanke om att vi ska lära dessa fattiga människor en massa saker och det är vi som sitter inne med någon slags universell sanning. Jag är inte emot att man hjälper till här; jag tror bara att vi ibland måste se på oss själva och vad vi har att lära av folket här. Det verkar finnas en långsamhet och ett tålamod som saknas i Sverige. Jag kom på mig själv med att känna irritation över en kvinna framför mig, som tog god tid på sig i den lokala affärens kassakö. Hon grejade och plockade och frågade vad saker kostade när hon stod i kön och skulle betala. Och varför inte? Det var hennes tur att bli expedierad. Hon var kund. Jag hade inte bråttom. Men vi är så vana att allt ska gå så himla fort så att vi kan skynda vidare till nästa mål. Snabbkassa, snabbnudlar, snabbköp, micropopcorn, snabb-bussar, SJ direkttåg, omkörningsfiler, snabbkaffe… Listan kan göras lång.
Nej, i dag sjunger jag långsamhetens lov i landet där man lagar bilar istället för att skrota dem omedelbart, då en skada är omfattande. Killarna och tjejerna som gör sin praktik på Toyota, Scania och Engsol lär sig mycket här som de kan ta med hem. Lärdomar som de kommer att ha nytta av, även om de inte kommer att kunna tillämpa allt i Sverige. Lärdomen att vårt sätt att leva är inte det enda eller det enda rätta. Och vi har inte monopol på någon slags sanning.
/Erika
Nu är jag på plats i varmaste Afrika! Fantastiskt spännande att få uppleva allt på plats och att få träffa våra fina elever i deras verkstäder i dag. Jag är så stolt över dem och tycker att det verkar fungera bra på alla sätt.
Hotellet är bra och ikväll har några av oss suttit i hotellets restaurang och ätit pizza och chattat, bloggat och uppdaterat våra facebookstatusar, haha! Jag ska skriva mer imorgon, för nu håller mitt batteri på att ta slut. Man kan aldrig vara säker på strömförsörjningen här, så jag hoppas att jag ska kunna ladda datorn över natten. Vi får se! Hakuna matata!
Jonas och Scott hälsar till alla där hemma så klart!
/Erika (muzungo)
Hotellet är bra och ikväll har några av oss suttit i hotellets restaurang och ätit pizza och chattat, bloggat och uppdaterat våra facebookstatusar, haha! Jag ska skriva mer imorgon, för nu håller mitt batteri på att ta slut. Man kan aldrig vara säker på strömförsörjningen här, så jag hoppas att jag ska kunna ladda datorn över natten. Vi får se! Hakuna matata!
Jonas och Scott hälsar till alla där hemma så klart!
/Erika (muzungo)
måndag 27 februari 2012
Juakali, veckans ris & ros
Då är man inne på början av den andra arbetsveckan, men eftersom att vi inte haft tillgång till internet eller datorer på ett tag så tänkte jag summera den mycket händelserika helgen, samt lite allmänt om Toyota Kampala.
Under min praktikperiod så har jag lärt mig ett nytt uttryck på L’uganda. ”Juakali” som betyder ungefär bondemeck, eller icke fackmannamässigt utförda reparationer. Det är ett problem på Toyota Kampala att man ofta får in bilar som har tidigare reparationer utförda av juakalis, och det medför ju såklart att arbetet för oss på Toyota blir jobbigare att utföra, och att det medför en större kostnad för kunden.
Förra veckan så arbetade jag på ”Service bay” vilket innebär en sida av verkstaden där man enbart utför servicearbeten. Tråkigt kan tyckas, men en service här är bra mycket större än en service hemma. På en bas service så byts motorolja, bakre differential olja, främre differential olja, växellådsolja samt fördelarolja. Utöver det så utför man ett rigoröst serviceprotokoll, så det är faktiskt riktigt kul att utföra en service på Toyota. Men det var somsagt förra veckan jag var där, nu är jag på ”Repair Bay”, dvs den andra sidan av verkstaden där man utför reparationer av bilar. Men under måndagen har jag lärt mig att tempot på repair bay är avsevärt lägre än på service bay, och det är ganska frustrerande att gå på halvt halv tempo hela dagen, då den blir väldigt lång då. Jag hoppas att tempot höjs under de kommande dagarna, annars blir det en lång vecka.
Under helgen så var hela gänget (med undantag av Anders samt Emma) och raftade i Nilen, och det var en upplevelse utöver det vanliga. Att rafta var bland det roligaste och mest adrenalinfyllda jag någonsin har gjort. Att hålla i sig i samtidigt som flotten kastas mot vågor och vattenfall var en helt obeskrivlig upplevelse!
Veckans ris går till mina s.k ”kollegor” på Toyota, som inte ansåg sig bundna till de överenskomna reglerna gällande alkoholintag under resan. Under torsdagskvällen söp de sig berusade och vaknade följande morgon bakfulla, vilket innebar att en stannade hemma och en blev ivägsparkad av en lärare till Toyota. Väl där så utförde han dock inget jobb, han satt och sov i vårt AC-utrustade studierum som vi har i verkstaden hela dagen. Med detta otroligt oansvariga beteende visar dem att denna priviligierade chans som vi får att praktisera på Toyota i Uganda inte är värt mycket enligt dem.
Tur att man själv är en man av sina principer, och att det är plikten framför allt, så att man inte totalt skämmer ut Sverige på Toyota.
Veckans ros går till folket på Toyota som behandlar mig oerhört väl. Konstant så kommer folk fram och hejar, frågar hur min praktik går och är allmänt intresserade av hur Sverige är. Av platschefen så har jag blivit erbjuden kostnadsfri restaurang mat om jag inte gillade lokalmaten som serverades i matsalen på Toyota. Dock är maten inget som helst problem, jag fullkomligt älskar maten på Toyota, och jag äter mig mer än mätt varje dag!
Verkstadschefen samt utbildningsansvarig, Futsum. Han kan prata svenska, om än hjälpligt, och har studerat såväl som undervisat på KTH i Stockholm.
söndag 26 februari 2012
Internet tillbaka!!
Tjenare på er alla.
De senaste dagarna så har vi inte haft tillgång till någon dator där internet funkar.. Men nu så är vi tillbaka!!
Ifredags så slutade Jonas på Toyota tidigare än mig på Scania.. Så han va så snäll att han plockade undan och städade lite stugan!! På fredags eftermiddagen så tog vi det lugnt och kollade på film på Ida:s dator, den var skit dålig tyckte jag faktiskt.. Efter filmen så fick det bli läggdags, för en tidig morgon då bussen för raftingen gick kl 08:00!!
Så jag och Jonas gick upp vid halv 8!! Men vi hann att äta frukost, plocka undan alla frukost grejer och att packa våran väska. Det tog cirkus en och en halv timme till Jinja där vi skulle rafta i Nilen!!! Vi var 8 stycken som skuille rafta (Anders och Emma ville inte) så vi alla fick plats i en stor gummi flotte, vi hade även våran raft hövding med oss han heter Tutu.
Vi raftade i ca 5 timmar men det känndes som det bara var en halv timme, det gick så fort och var så sjukt roligt. Man fick en helt otrolig adrenalin kick efter det första vattenfallet!! Jag och Jonas satt och skrek på varanda för vi va så grymt taggade och fulla av adrenalin.
Efter raftingen så åkte vi till ett boende där vi stannade över natten. Jag vaknade vid halv 8 tiden och då var bara Anders upp, de andra sov som små barn. Bussen tillbaka Kampala åkte vid 11 tiden och vi kom till Red chilli runt kvart över 12.
Så nu ser vi framemot morgondagen då vi börjar en nya arbetsvecka!!
Lite bilder från the starting point av raftingen!
De senaste dagarna så har vi inte haft tillgång till någon dator där internet funkar.. Men nu så är vi tillbaka!!
Ifredags så slutade Jonas på Toyota tidigare än mig på Scania.. Så han va så snäll att han plockade undan och städade lite stugan!! På fredags eftermiddagen så tog vi det lugnt och kollade på film på Ida:s dator, den var skit dålig tyckte jag faktiskt.. Efter filmen så fick det bli läggdags, för en tidig morgon då bussen för raftingen gick kl 08:00!!
Så jag och Jonas gick upp vid halv 8!! Men vi hann att äta frukost, plocka undan alla frukost grejer och att packa våran väska. Det tog cirkus en och en halv timme till Jinja där vi skulle rafta i Nilen!!! Vi var 8 stycken som skuille rafta (Anders och Emma ville inte) så vi alla fick plats i en stor gummi flotte, vi hade även våran raft hövding med oss han heter Tutu.
Vi raftade i ca 5 timmar men det känndes som det bara var en halv timme, det gick så fort och var så sjukt roligt. Man fick en helt otrolig adrenalin kick efter det första vattenfallet!! Jag och Jonas satt och skrek på varanda för vi va så grymt taggade och fulla av adrenalin.
Efter raftingen så åkte vi till ett boende där vi stannade över natten. Jag vaknade vid halv 8 tiden och då var bara Anders upp, de andra sov som små barn. Bussen tillbaka Kampala åkte vid 11 tiden och vi kom till Red chilli runt kvart över 12.
Så nu ser vi framemot morgondagen då vi börjar en nya arbetsvecka!!
Lite bilder från the starting point av raftingen!
Internet och datorer
Hej alla! Tyvarr sa har vi under de senaste dagarna inte haft tillgang till vare sig internet, eller ens datorer. Darfor far inlagg vanta tills det att vi har internettillgang igen.
onsdag 22 februari 2012
Scania
Tjena alla läsare!!
Jag (scott) är ju som de flesta kanske redan vet på scania och jobbar. På Scania är det en väldigt stor skillnad jämfört med de andra verkstäderna (Toyota och Engsol), vi har inte direkt något garage att vara i.. Det finns tre platser som är under tak, men det är inga väggar eller fönster där.. Här nere i Uganda så är regnet inte ett problem, utan det är solen som man helst vill inte vara och speciellt inte jobba i!!
Det är en enorm stor skillnad på hur man löser ett problem eller en uppgift jämfört med hemma!! Alla på Scania de säger hela tiden att vi Svenskar har så mycket teknologi och speciall verktyg och det har vi, men jag säger till dom att vi gör på ett sätt och ni gör på ett annat sätt och vi får nästan samma resultat!!
Här kommer lite bilder på Scania, som är tagna när vi alla var på besök
Här kommer en bild på de två biljard proffsen!!! :)
Jag (scott) är ju som de flesta kanske redan vet på scania och jobbar. På Scania är det en väldigt stor skillnad jämfört med de andra verkstäderna (Toyota och Engsol), vi har inte direkt något garage att vara i.. Det finns tre platser som är under tak, men det är inga väggar eller fönster där.. Här nere i Uganda så är regnet inte ett problem, utan det är solen som man helst vill inte vara och speciellt inte jobba i!!
Det är en enorm stor skillnad på hur man löser ett problem eller en uppgift jämfört med hemma!! Alla på Scania de säger hela tiden att vi Svenskar har så mycket teknologi och speciall verktyg och det har vi, men jag säger till dom att vi gör på ett sätt och ni gör på ett annat sätt och vi får nästan samma resultat!!
Här kommer lite bilder på Scania, som är tagna när vi alla var på besök
Här kommer en bild på de två biljard proffsen!!! :)
Lite fler bilder...
Hej
Kul att ni är så många som följer vår blogg. Jag har fått förfrågningar på fler bilder så här kommer ett gäng. Först ut är ett av våra hus. Här bor eleverna fyra och fyra medan vi lärare ju bara är tre. De är som ni ser stora och rymliga.
Vi har en del grannar som bor i träden och som hälsar på då och på. Fågeln är en art som heter ibis och aporna har jag ju berättat om tidigare men de är värda en repris. I love them!! Så gulliga, de klättrar på huset och ibland försöker de ta sig in genom fönstren.
Fast det går inte...galler på fönstren!
Till sist bjuder jag på en bild från när vi hela gänget äter på en lokal restaurang. Matuke, som är en matbanan, cassava, ugali(majsgröt),pumpa,sötpotatis tillsammans med talapi(karpfisk),kyckling och biff var det vi mumsade i oss.
Eleverna är på sina arbeten och det funkar bra. Dock har vi en sjukling hemma,Emma,från Viskastrandsgymnasiet har det tufft just nu...myggorna ÄLSKAR henne och jag överdriver inte om jag säger att hon har flera hundra bett. Det är jobbigt med klådan i denna hetta. Temperauren har stadigt stigit någon grad i ett par dagar och nu är det som i en bakugn!!
Ta hand om er därhemma.
Kram Maria
Kul att ni är så många som följer vår blogg. Jag har fått förfrågningar på fler bilder så här kommer ett gäng. Först ut är ett av våra hus. Här bor eleverna fyra och fyra medan vi lärare ju bara är tre. De är som ni ser stora och rymliga.
Vi har en del grannar som bor i träden och som hälsar på då och på. Fågeln är en art som heter ibis och aporna har jag ju berättat om tidigare men de är värda en repris. I love them!! Så gulliga, de klättrar på huset och ibland försöker de ta sig in genom fönstren.
Fast det går inte...galler på fönstren!
Till sist bjuder jag på en bild från när vi hela gänget äter på en lokal restaurang. Matuke, som är en matbanan, cassava, ugali(majsgröt),pumpa,sötpotatis tillsammans med talapi(karpfisk),kyckling och biff var det vi mumsade i oss.
Eleverna är på sina arbeten och det funkar bra. Dock har vi en sjukling hemma,Emma,från Viskastrandsgymnasiet har det tufft just nu...myggorna ÄLSKAR henne och jag överdriver inte om jag säger att hon har flera hundra bett. Det är jobbigt med klådan i denna hetta. Temperauren har stadigt stigit någon grad i ett par dagar och nu är det som i en bakugn!!
Ta hand om er därhemma.
Kram Maria
tisdag 21 februari 2012
Arbete
Då är jobb dag nr 2 avslutad, och jag måste erkänna att jag är imponerad över flera saker än så länge. Till att börja med så är Ugandianerna ett EXTREMT trevligt, snällt och omtänksamt folk. Jag (Jonas), Jimmy och Pontus som praktiserar på Toyota blir väldigt väl omhändertagna, och folk är konstant trevliga. Annan attityd är det hemma i Sverige, där går mest folk runt och surar.
Jag är även väldigt imponerad över den höga standarden som Toyota Kampala håller. Lokalerna, verktygen och fordonen är väldigt moderna och håller, eller överskrider, svensk standard på en verkstad. Hög kvalitét och nöjda kunder är något man prioriterar högt, och man har utvalda kvalitetstestare som säkerställer att varje enskilt jobb (vare sig det är en service, däcksskifte eller motorbyte) håller måttet. Inte nog med det, efter varje utfört arbete, så tvättas och städas bilarna noggrant. Det kallar jag kundservice! Jag är somsagt väldigt imponerad.
Dock märker man skillnaden i resurser länderna imellan, då det är mer av en "slit och släng" kultur i Sverige, medans det råder en attityd av att man hellre reparerar sakerna här. Man ser även den extremt stora klassskillnaden som råder i Uganda, och hur statsmän och liknande slösar resurser. Istortsett varenda bil vi får in är av nyare snitt, jag har inte fått in en enda bil som är äldre än år 2000, och nästan samtliga av de dyrare Toyoterna (Land Cruiser, Hilux, Prado etc) ägs av myndigheter, organisationer eller dylikt. Jag måste erkänna att det ser jävligt (ursäkta språkvalet) illa ut när FN rullar in sin fabriksnya Land Cruiser V8 på en service, samtidigt som man hävdar att man försöker hjälpa det fattiga folket. Hyckleri! Ingen av de teknikerna jag har pratat med äger en egen bil, och det förstår man. Snittlönen på Toyota för en tekniker ligger på ungefär 900.000 Shillings i månaden, och det motsvarar ca 3000-3500kr. Hur skall man försörja en familj på det, samtidigt som man skall äga en bil? Då bör man ha i åtanke att Toyota är ett _VÄLDIGT_ eftertraktat jobb. Här får man förhållandevis bra betalt, bra omsorg av företaget och arbetsplatsen är säker och fräsch.
Här kommer en bild på Toyota verkstaden, med Oliver och Adam som så fint täcker bilden! Även en bild på tvätthallen där dom tvättar och städar bilarna efter utfört arbete.
Jag är även väldigt imponerad över den höga standarden som Toyota Kampala håller. Lokalerna, verktygen och fordonen är väldigt moderna och håller, eller överskrider, svensk standard på en verkstad. Hög kvalitét och nöjda kunder är något man prioriterar högt, och man har utvalda kvalitetstestare som säkerställer att varje enskilt jobb (vare sig det är en service, däcksskifte eller motorbyte) håller måttet. Inte nog med det, efter varje utfört arbete, så tvättas och städas bilarna noggrant. Det kallar jag kundservice! Jag är somsagt väldigt imponerad.
Dock märker man skillnaden i resurser länderna imellan, då det är mer av en "slit och släng" kultur i Sverige, medans det råder en attityd av att man hellre reparerar sakerna här. Man ser även den extremt stora klassskillnaden som råder i Uganda, och hur statsmän och liknande slösar resurser. Istortsett varenda bil vi får in är av nyare snitt, jag har inte fått in en enda bil som är äldre än år 2000, och nästan samtliga av de dyrare Toyoterna (Land Cruiser, Hilux, Prado etc) ägs av myndigheter, organisationer eller dylikt. Jag måste erkänna att det ser jävligt (ursäkta språkvalet) illa ut när FN rullar in sin fabriksnya Land Cruiser V8 på en service, samtidigt som man hävdar att man försöker hjälpa det fattiga folket. Hyckleri! Ingen av de teknikerna jag har pratat med äger en egen bil, och det förstår man. Snittlönen på Toyota för en tekniker ligger på ungefär 900.000 Shillings i månaden, och det motsvarar ca 3000-3500kr. Hur skall man försörja en familj på det, samtidigt som man skall äga en bil? Då bör man ha i åtanke att Toyota är ett _VÄLDIGT_ eftertraktat jobb. Här får man förhållandevis bra betalt, bra omsorg av företaget och arbetsplatsen är säker och fräsch.
Här kommer en bild på Toyota verkstaden, med Oliver och Adam som så fint täcker bilden! Även en bild på tvätthallen där dom tvättar och städar bilarna efter utfört arbete.
måndag 20 februari 2012
Reality check!
Hej alla...
Imorse steg vi upp klockan sex och en timme senare var vi på väg till elevernas praktikplatser. Idag är första arbetsdagen och jag tror de kommer få många upplevelser. Scott och två tjejer från de andra skolorna arbetar på en verkstad som delvis är utomhus och nån air condition är inte att tala om. Jag ska tillägga att det mellan 25 och 30 grader och en stekhet sol.
Vi åker ganska mycket buss, och det är ett bra transportmedel om man vill studera omgivningarna. Det som slagit mig är att man väldigt sällan ser någon äldre person här. Uganda har en medellivslängd på 50 år(jmf Sverige,80 år)vilket är helt tokigt, vi lever nästan dubbelt så länge...däremot finns det skolor överallt för det finns många barn i varje familj.
Trots att ugandier inte har speciellt mycket materiellt sätt, har de en rikedom jag tycker att vi hemma saknar. Man är omsorgsfull om varandra och delar det man har, även om det inte är mycket. Till exempel har många familjer barn som de tagit in i familjen som de egentligen inte har någon som helst koppling till. Barn som förlorat sina föräldrar eller som inte har någon som kan ta hand om dem. En mun till att mätta kan vara ganska mycket om man redan har en stor familj, men det är den omtanken som gemene man har, och den känner man av som besökare här.
Nu ska jag roa mig med att rätta uppsatser och prov medan jag ivrigt väntar på eleverna. Undrar hur deras första dag varit?
Maria
Imorse steg vi upp klockan sex och en timme senare var vi på väg till elevernas praktikplatser. Idag är första arbetsdagen och jag tror de kommer få många upplevelser. Scott och två tjejer från de andra skolorna arbetar på en verkstad som delvis är utomhus och nån air condition är inte att tala om. Jag ska tillägga att det mellan 25 och 30 grader och en stekhet sol.
Vi åker ganska mycket buss, och det är ett bra transportmedel om man vill studera omgivningarna. Det som slagit mig är att man väldigt sällan ser någon äldre person här. Uganda har en medellivslängd på 50 år(jmf Sverige,80 år)vilket är helt tokigt, vi lever nästan dubbelt så länge...däremot finns det skolor överallt för det finns många barn i varje familj.
Trots att ugandier inte har speciellt mycket materiellt sätt, har de en rikedom jag tycker att vi hemma saknar. Man är omsorgsfull om varandra och delar det man har, även om det inte är mycket. Till exempel har många familjer barn som de tagit in i familjen som de egentligen inte har någon som helst koppling till. Barn som förlorat sina föräldrar eller som inte har någon som kan ta hand om dem. En mun till att mätta kan vara ganska mycket om man redan har en stor familj, men det är den omtanken som gemene man har, och den känner man av som besökare här.
Nu ska jag roa mig med att rätta uppsatser och prov medan jag ivrigt väntar på eleverna. Undrar hur deras första dag varit?
Maria
söndag 19 februari 2012
Kvar här hemma
Jag (Erika) gör ett försök att skriva ett kort inlägg hemma från Sverige. Tydligen fungerar inte bloggens inställningar riktigt som de ska. Styckeindelning (min käpphäst!) går inte att genomföra, ve och fasa! Jag ska se om det fungerar från Sverige.
I dag lyser solen i Göteborg och jag sitter på jobbet och skriver. Mycket att tänka på nu inför resan och extra lektioner som vikarie i engelska, gör att jag vill vara lite extra påläst när jag kommer till jobbet imorgon. En så duktig engelsklärare som MTGs elever har i vanliga fall gör mig lite extra nervös...
Allt gott till er afrikaner önskar fröken Erika.
I dag lyser solen i Göteborg och jag sitter på jobbet och skriver. Mycket att tänka på nu inför resan och extra lektioner som vikarie i engelska, gör att jag vill vara lite extra påläst när jag kommer till jobbet imorgon. En så duktig engelsklärare som MTGs elever har i vanliga fall gör mig lite extra nervös...
Allt gott till er afrikaner önskar fröken Erika.
Tropiskt oväder och religöst mumbo jumbo
Jonas här. Eftersom att vi är i början av regnperioden här i Uganda så är vädret lite mer ostabilt än brukligt. Det märkte man inte minst igår, då solsken varvades med regn och rusk. Ovädret som hängde ovanför oss kulminerade på natten vid runt 12 tiden, och det började smälla till rejält. Ett åskoväder i Sverige är närmast likt ett par smällare jämfört med åskan här, och regnet bara forsade ner. På morgonen såg vi hur gräset och blommorna låg i riktningen skyfallet hade forsat på marken.
På morgonen skulle vi somsagt på en katolsk gudstjänst. Jag var väl måttligt intresserad! Detta var min första, - och sista bör tilläggas - gudstjänst. Dock var det fint i kyrkan och man märkte hur religöst det Ugandiska folket är och att det gav dom styrka i vardagen, men jag måste erkänna att jag kände mig väldigt obekväm med att sitta och lyssna på "tramset" (personlig åsikt). Nåväl, nu skall vi ta en matbit och sedan skall jag försöka intervallträna i en backe vi har vid huset, om nu vädret tillåter.
Trevliga grannar...
Efter en morgon i kristendomens tecken...kl åtta var vi på gudstjänst. Ingen rast eller ro här inte...vi jobbar stenhårt!!
Inte någon av oss sov en blund inatt. Vi trodde att undergången var nära, ett sådant åskväder har iallafall jag aldrig varit med om tidigare. Både häftigt och läskigt.
Vill visa er en bild av några av våra gulliga grannar, toppensöta...fast man får inte gå för nära, då blir de arga. /Maria
lördag 18 februari 2012
Lokal mat!!
Idag så har vi varit och sett var den svenska ambassaden ligger här i Kampala, så har vi ätit Ugandisk mat och även besökt en marknad för rika "dumma" turister! Det tyckte i alla fall våran tolk/guide Joshua, som förövrigt är en mycket trevlig och hjälpsam kille. Maten som vi åt var typisk Ugandisk. Det var ganska smaklöst, men det var mycket olika små rätter av frukt/potatis, dessa var mycket mycket mättande. Efter att vi hade ätit klart så gav vi oss ut i den galna och hektiska trafiken där störst går först... Sen gick vi runt på marknaden och handlade lite souvenirer jag(Scott) köpte en träskål som var hand svarvad, den kosade 15.000... men tur att det var Ugandiska Shillings och inte kronor. 15.000 är ganska exakt 45 kronor. Jonas han köpte ett skärp för 20.000 Shillings. Efter att vi hade handlat och gått klart på marknaden, så satte vi hos på ett väl besökt café/fik. När vi kom hem till vårt boende så packade Jag och Jonas upp våra resväskor nästan direkt. Det var skönt att få lite ordning på saker å ting. Ikväll så blir det en hyfsat tidig natt, då vi ska besöka en gudstjänst tidigt imorgon bitti. Sen så har vi ledigt resten av dagen!! Dettta får räcka för ikväll!!
fredag 17 februari 2012
En god morgon...
Hej alla MTGare och andra som följer vårt äventyr!
Nu börjar fröken Maria äntligen börja piggna till. Två nätter utan sömn funkar inte när man är 40plus till skillnad från vissa elever som väljer att "dygna"...ett obegripligt tilltag enligt mig.
Den korta tiden vi varit på ugandisk mark har varit intensiv och fylld med aktivitet och jag tror ingen av oss har landat mentalt i tillvaron här än men alla är glada,friska, positiva och verkar trivas bra ihop. Vi har flyttat in på Red Chilli och bor i tre stugor, två elevstugor och en som vi lärare delar. Ett jättemysigt ställe där vi hade pizzakväll och fredagsmys igår efter en dag fylld med företagsbesök i Kampalas galna trafik.
Idag ger vi oss ut på en tur i staden. Vi ska besöka en marknad, åka till ambassaden, äta ugandisk mat(vill jag iallafall)och få en känsla för vardagslivet i Kampala, Ugandas huvudstad. Vi har en guide som skall vara med oss ganska mycket, för att visa oss saker, för att tolka och för att hjälpa oss när vi behöver det då det är en helt annan kultur med andra koder som vi ju inte känner till. Vår guide heter Joshua och är bara 19(fyller 20 nästa månad), han har precis gått klart college och jobbar nu för att möjligvis kunna betala en del av sin universitetsutbildning. Det kostar nämligen pengar att studera här, som det gör på de flesta ställen i världen. I Sverige är det dock GRATIS att läsa, vilket man inte skall ta för givet!! En fantastisk möjlighet!
Nu skall vi åka...skriver snart igen och då skall jag bifoga bilder också...en sak i taget!!
Kram på er, Maria
P.S Erika, varför syns det inte i bloggen att texten är indelad i stycken? Hur gör man för att ändra det??
Nu sitter vi här, (Jonas och Scott) i Hotellets bar och reception och försöker varva ner efter en hektisk och varm dag! Vi anlände till Uganda sent igår natt, och övernattade på ett lokalt vandrarhem i Entebbe, som ligger i nära anslutning till flygplatsen.
Idag så åkte vi tidigt imorse mot Kampala, för att packa av och installera oss i vårat boende på Red Chili Hideaway, men vi var även och besökte alla verkstäder vi skulle vara på. Toyota, Scania samt Engsol. Toyota där jag (Jonas) skall vara stationerad var över förväntan! Rent, fräscht och modernt. Där kommer jag nog trivas.
Scotts praktikplats på Scania var lite mer spartansk, om man skall lägga det snällt. Men det bör nog inte vara något som helst problem för Scott att trivas där.
Nu sitter vi somsagt och varvar ner efter en väldigt varm dag. Temperaturen var nog uppe i 30grader, och större delen av dagen spenderades inklämda i en trång Toyota minibuss i Kampalas rusningstrafik!
Bjussar på en bild från vår övernattning i Entebbe.
Följare
I dag är Scott, Jonas och Maria förhoppningsvis och besöker elevernas kommande praktikplatser i Kampala. Jag som sitter här hemma i kalla Sverige längtar efter att komma dit, jag också. Ni som vill kan ansluta er som följare av den här bloggen. Då får ni löpande meddelanden om nya inlägg. Kika i högerdelen av bloggen så kan ni anmäla er som följare.
Jag kommer i dag att skicka ut bloggadressen till all personal på MTG samt ge den till alla elever på skolan. Det betyder att Jonas och Scott kan ta del av de andra elevernas vardag och att eleverna på MTG kan ställa frågor till Scott och Jonas. Bra va?
torsdag 16 februari 2012
På väg
När jag gör det här inlägget är Scott, Jonas och Maria på flygplatsen i Bryssel och väntar på att byta plan till Entebbe, där de landar framåt natten. Jag hoppas att deras flygresa ska bli skön och vilsam och att de landar lugnt och stilla. Det känns lite snopet att bli kvar här hemma nu när de åker. Men jag ansluter ju om två veckor - vi får se vad killarna beställer av mig då. Kanske de längtar ihjäl sig efter Ballerina-kex, Kalles kaviar eller något annat som nog är svårt att få tag på där borta.
Ni som läser bloggen får gärna lämna avtryck i form av en kommentar då och då i fältet nedanför inläggen. Jag vet själv hur roligt det är att få en kommentar på något man skrivit. Så, föräldrar, morfäder, lärare och ni andra! Skriv en kommentar när killarna börjat göra inlägg. Det kommer att trigga dem att fortsätta berätta om sina upplevelser!
Ni som läser bloggen får gärna lämna avtryck i form av en kommentar då och då i fältet nedanför inläggen. Jag vet själv hur roligt det är att få en kommentar på något man skrivit. Så, föräldrar, morfäder, lärare och ni andra! Skriv en kommentar när killarna börjat göra inlägg. Det kommer att trigga dem att fortsätta berätta om sina upplevelser!
torsdag 9 februari 2012
En vecka kvar
I dag ska vi ha sista mötet med Scotts och Jonas föräldrar innan resan. Jonas och Scott ska lära sig att blogga så att alla ni släktingar och vänner ska kunna följa dem på resan. Vi ska lägga in länkar här till höger, så att ni kan läsa om t.ex. Uganda. Klicka HÄR för att läsa fakta om Uganda.
tisdag 31 januari 2012
Sexton dagar kvar till avspark...
I dag är det lite drygt två veckor kvar tills de första resenärerna reser till Uganda. Maria, Scott och Jonas flyger till Entebbe 16 februari, tillsammans med två andra lärare och sex andra elever. Dessa kommer från skolorna Kattegattsgymnasiet i Halmstad och Viskastrandsgymnasiet i Borås. Erika och två andra lärare kommer att flyga ner 28 februari, för att avlösa de tre lärare som åkte redan 16 februari. Låter det krångligt? Inte ett dugg, va?
Hittills har vi haft en del möten med föräldrarna till Jonas och Scott för att avhandla allt som måste gås igenom före en resa som denna. Vad ska man ha med sig? Vilka vaccinationer krävs? Hur ska man klä sig? Finns det myggnät? Vilken skyddsutrustning ska man ta med? Vilka kostnader står skolan för?
Vi har varit och vaccinerat oss och det var väl bara jag som tyckte att det gjorde ganska ont, åtminstone gula febern-sprutan...
Vi har också träffat de andra lärarna och eleverna för att lära känna varandra lite inför resan. Detta skedde på MTG i Västra Frölunda och efter lunch och presentation åkte vi till Majorna för att köra Go Cart. Nåja, inte alla, men nästan alla. Som väl var, vann lärarna kampen och första- och andraplatsen. Puh!
Alla fick semla och kaffe efteråt, vilket var gott och näringsriktigt. Detta behövdes inför nästa aktivitet: Solvattenprojektet! Jonas och Scott ska få berätta mer om detta senare, men jag kan väl avslöja så mycket att det gäller ett projekt som vi ska genomföra i Uganda. Det finns en hemsida för den som vill läsa ännu mer om detta. Klicka HÄR för mer info.
Eleverna kommer att ta med sig varsin tom vattendunk i bagaget på utresan. Dessa dunkar ska användas i ett vattenreningsprojekt på en ö i Victoriasjön. För att reningsprocessen ska fungera måste vattnet silas innan man häller det i dunken och det var detta vi skulle pröva att göra innan resan.
Stefan, lärare på Viskastrand, hade som alltid goda idéer om hur det skulle ske, men något gick lite snett i reningsprocessen. När vattnet skulle silas genom tyg och grus såg det rätt äckligt ut när det väl runnit igenom. Det var dessutom ganska stora problem att få vattnet att överhuvudtaget rinna igenom. Nåväl, detta får vi jobba på...
Ha en god dag alla, så ses vi snart igen här på bloggen!
Hittills har vi haft en del möten med föräldrarna till Jonas och Scott för att avhandla allt som måste gås igenom före en resa som denna. Vad ska man ha med sig? Vilka vaccinationer krävs? Hur ska man klä sig? Finns det myggnät? Vilken skyddsutrustning ska man ta med? Vilka kostnader står skolan för?
Vi har varit och vaccinerat oss och det var väl bara jag som tyckte att det gjorde ganska ont, åtminstone gula febern-sprutan...
Vi har också träffat de andra lärarna och eleverna för att lära känna varandra lite inför resan. Detta skedde på MTG i Västra Frölunda och efter lunch och presentation åkte vi till Majorna för att köra Go Cart. Nåja, inte alla, men nästan alla. Som väl var, vann lärarna kampen och första- och andraplatsen. Puh!
Alla fick semla och kaffe efteråt, vilket var gott och näringsriktigt. Detta behövdes inför nästa aktivitet: Solvattenprojektet! Jonas och Scott ska få berätta mer om detta senare, men jag kan väl avslöja så mycket att det gäller ett projekt som vi ska genomföra i Uganda. Det finns en hemsida för den som vill läsa ännu mer om detta. Klicka HÄR för mer info.
Stefan, lärare på Viskastrand, hade som alltid goda idéer om hur det skulle ske, men något gick lite snett i reningsprocessen. När vattnet skulle silas genom tyg och grus såg det rätt äckligt ut när det väl runnit igenom. Det var dessutom ganska stora problem att få vattnet att överhuvudtaget rinna igenom. Nåväl, detta får vi jobba på...
Ha en god dag alla, så ses vi snart igen här på bloggen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)