Juakali, veckans ris & ros

Då är man inne på början av den andra arbetsveckan, men eftersom att vi inte haft tillgång till internet eller datorer på ett tag så tänkte jag summera den mycket händelserika helgen, samt lite allmänt om Toyota Kampala.

Under min praktikperiod så har jag lärt mig ett nytt uttryck på L’uganda. ”Juakali” som betyder ungefär bondemeck, eller icke fackmannamässigt utförda reparationer. Det är ett problem på Toyota Kampala att man ofta får in bilar som har tidigare reparationer utförda av juakalis, och det medför ju såklart att arbetet för oss på Toyota blir jobbigare att utföra, och att det medför en större kostnad för kunden.

Förra veckan så arbetade jag på ”Service bay” vilket innebär en sida av verkstaden där man enbart utför servicearbeten. Tråkigt kan tyckas, men en service här är bra mycket större än en service hemma. På en bas service så byts motorolja, bakre differential olja, främre differential olja, växellådsolja samt fördelarolja. Utöver det så utför man ett rigoröst serviceprotokoll, så det är faktiskt riktigt kul att utföra en service på Toyota. Men det var somsagt förra veckan jag var där, nu är jag på ”Repair Bay”, dvs den andra sidan av verkstaden där man utför reparationer av bilar. Men under måndagen har jag lärt mig att tempot på repair bay är avsevärt lägre än på service bay, och det är ganska frustrerande att gå på halvt halv tempo hela dagen, då den blir väldigt lång då. Jag hoppas att tempot höjs under de kommande dagarna, annars blir det en lång vecka.


Under helgen så var hela gänget (med undantag av Anders samt Emma) och raftade i Nilen, och det var en upplevelse utöver det vanliga. Att rafta var bland det roligaste och mest adrenalinfyllda jag någonsin har gjort. Att hålla i sig i samtidigt som flotten kastas mot vågor och vattenfall var en helt obeskrivlig upplevelse!

Veckans ris går till mina s.k ”kollegor” på Toyota, som inte ansåg sig bundna till de överenskomna reglerna gällande alkoholintag under resan. Under torsdagskvällen söp de sig berusade och vaknade följande morgon bakfulla, vilket innebar att en stannade hemma och en blev ivägsparkad av en lärare till Toyota. Väl där så utförde han dock inget jobb, han satt och sov i vårt AC-utrustade studierum som vi har i verkstaden hela dagen. Med detta otroligt oansvariga beteende visar dem att denna priviligierade chans som vi får att praktisera på Toyota i Uganda inte är värt mycket enligt dem.
Tur att man själv är en man av sina principer, och att det är plikten framför allt, så att man inte totalt skämmer ut Sverige på Toyota.

Veckans ros går till folket på Toyota som behandlar mig oerhört väl. Konstant så kommer folk fram och hejar, frågar hur min praktik går och är allmänt intresserade av hur Sverige är. Av platschefen så har jag blivit erbjuden kostnadsfri restaurang mat om jag inte gillade lokalmaten som serverades i matsalen på Toyota. Dock är maten inget som helst problem, jag fullkomligt älskar maten på Toyota, och jag äter mig mer än mätt varje dag!




Verkstadschefen samt utbildningsansvarig, Futsum. Han kan prata svenska, om än hjälpligt, och har studerat såväl som undervisat på KTH i Stockholm.

Min handledare på Toyota, Lawrence Namgura. Han har jobbat där ett tag och kan väldigt mycket, men han är förhållandevis kort så det blir lite jobbigt när vi skall lyfta upp bilen. Antingen är den för långt nere för mig, eller för högt uppe för honom!

Ett vackert kort på Nilen vid solnedgång, och än vackrare var det i verkligheten!