Sista arbetsdagen, hemlängtan och fiske

Dessa tre arbetsveckor har gått otroligt fort. Det känns som om det var igår vi fick en rundtur av Toyota på fredagen vi kom till Kampala, men tre veckor har alltså passerat och endast den sista arbetsdagen nu på Fredag kvarstår. Det är ju Womens Day idag, som Scott har beskrivit i ett tidigare inlägg och det är en ledig dag för Ugandierna.

Men vår sista arbetsdag på Toyota är inte mycket av en arbetsdag, skall nämnas. Vid elva tiden så skall vi ha ett möte med platschefen Dino om vår tid där, vad vi anser bör förbättras eller ändras på och dylikt. En typ av feedback session. Efter att vi har haft vårt möte så skall vi samla ihop verkstadsgruppen, tacka för vår tid där, ta kort och sen så har jag anordnat med servicechefen Bobbi om att bjuda alla på dricka, som en typ av fin avskeds gest. Även om det ska bli skönt att sluta och kunna rikta in sig på de sista dagarna med nöje som vi har framför oss, så kommer man fortfarande att sakna folket på Toyota och hur bra man har blivit behandlad där.

Nog om det! Jag skrev i ett tidigare inlägg att hemlängtan börjar krypa sig på och visst gör den sig påmind allt oftare. Man längtar efter sin egen säng, sin bil, vardagen i Sverige och Sverige överlag. Borta bra men hemma bäst?

Tiden kommer dock att gå fort, de sista dagarna så har vi enbart nöje framför oss. Jag, Adam, Oliver och Magnus skall iväg och fiska på Lake Victoria efter nilaborre, något som Stefan och Anders hann göra innan dem åkte hem till Sverige. Lovord var vad dem hade att berätta om det – mycket napp, kul fiske och värt pengarna. Jag kan knappt bärga mig, det kommer bli lite annorlunda än att fiska gädda hemma, liksom.

Här kommer, som brukligt, några fler bilder!

Jag och Scott på en Boda Boda på Bussi Island. Anledningen till varför jag ser halvt förlamad ut i ansiktet och tummen är för att fotografen (Magnus) tog kortet lite för tidigt!

Fyra personer på ett uppdrag att rädda världen. Eller nja, kanske inte, men visst ser vi beslutsamma ut?