Lika och olika

Uganda är ett land som skiljer sig mycket från Sverige – åtminstone så här vid mitt första möte med det vackra landet i Afrika. Det är lätt att glömma bort att Afrika är en kontinent och inte ett land. Länderna skiljer sig åt väldigt mycket ibland medan andra saker är mer lika. Precis som när det gäller länderna i Europa. Det är bara det att Afrika är så mycket större än Europa. Mycket större rent proportionerligt än våra västerländskt färgade jordglober vill visa.

Uganda är ett land där mer än hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Medellivslängden är 50 år, medan den i Sverige är kring 80. Här är mycket varmt, även under regnperioden, som enligt en ugandisk man här, började i fredags. Luften är fuktig och slår emot en som ett våtvarmt omslag när man rör sig.

Jorden här är röd och rykande. Växterna är gröna och blommorna vackra, nästan obegripligt färgstarka! Jakarandaträden sträcker sig högt mot skyn och de lilablå blommorna i träden lyser. Olika sorters buskar med blommor (som ser ut som orangeröda azaleor) kantar vägarna och svärmors tunga växer vilt och högt. Den får våra krukväxtditon att framstå som minikaktusar! Markattorna hoppar och ibisfåglarna tjoar!

Människorna här är svarta och tittar fascinerat på oss ”muzungos”; vita människor. Här det vi som är utlänningar, som måste försöka anpassa oss till den rådande kulturen, som ska ta seden dit vi kommer. Gör vi det? Nja, jag vet inte det precis. Jag tycker nog att vi kommer hit och är lite överlägsna västerlänningar ändå. Nu menar jag inte precis oss som är här, från MTG och de andra skolorna, utan alla vi som reser hit för att turista eller hjälpa folket.

Många kommer hit och har en tanke om att vi ska lära dessa fattiga människor en massa saker och det är vi som sitter inne med någon slags universell sanning. Jag är inte emot att man hjälper till här; jag tror bara att vi ibland måste se på oss själva och vad vi har att lära av folket här. Det verkar finnas en långsamhet och ett tålamod som saknas i Sverige. Jag kom på mig själv med att känna irritation över en kvinna framför mig, som tog god tid på sig i den lokala affärens kassakö. Hon grejade och plockade och frågade vad saker kostade när hon stod i kön och skulle betala. Och varför inte? Det var hennes tur att bli expedierad. Hon var kund. Jag hade inte bråttom. Men vi är så vana att allt ska gå så himla fort så att vi kan skynda vidare till nästa mål. Snabbkassa, snabbnudlar, snabbköp, micropopcorn, snabb-bussar, SJ direkttåg, omkörningsfiler, snabbkaffe… Listan kan göras lång.

Nej, i dag sjunger jag långsamhetens lov i landet där man lagar bilar istället för att skrota dem omedelbart, då en skada är omfattande. Killarna och tjejerna som gör sin praktik på Toyota, Scania och Engsol lär sig mycket här som de kan ta med hem. Lärdomar som de kommer att ha nytta av, även om de inte kommer att kunna tillämpa allt i Sverige. Lärdomen att vårt sätt att leva är inte det enda eller det enda rätta. Och vi har inte monopol på någon slags sanning.

/Erika

Nu är jag på plats i varmaste Afrika! Fantastiskt spännande att få uppleva allt på plats och att få träffa våra fina elever i deras verkstäder i dag. Jag är så stolt över dem och tycker att det verkar fungera bra på alla sätt.

Hotellet är bra och ikväll har några av oss suttit i hotellets restaurang och ätit pizza och chattat, bloggat och uppdaterat våra facebookstatusar, haha! Jag ska skriva mer imorgon, för nu håller mitt batteri på att ta slut. Man kan aldrig vara säker på strömförsörjningen här, så jag hoppas att jag ska kunna ladda datorn över natten. Vi får se! Hakuna matata!

Jonas och Scott hälsar till alla där hemma så klart!

/Erika (muzungo)

Juakali, veckans ris & ros

Då är man inne på början av den andra arbetsveckan, men eftersom att vi inte haft tillgång till internet eller datorer på ett tag så tänkte jag summera den mycket händelserika helgen, samt lite allmänt om Toyota Kampala.

Under min praktikperiod så har jag lärt mig ett nytt uttryck på L’uganda. ”Juakali” som betyder ungefär bondemeck, eller icke fackmannamässigt utförda reparationer. Det är ett problem på Toyota Kampala att man ofta får in bilar som har tidigare reparationer utförda av juakalis, och det medför ju såklart att arbetet för oss på Toyota blir jobbigare att utföra, och att det medför en större kostnad för kunden.

Förra veckan så arbetade jag på ”Service bay” vilket innebär en sida av verkstaden där man enbart utför servicearbeten. Tråkigt kan tyckas, men en service här är bra mycket större än en service hemma. På en bas service så byts motorolja, bakre differential olja, främre differential olja, växellådsolja samt fördelarolja. Utöver det så utför man ett rigoröst serviceprotokoll, så det är faktiskt riktigt kul att utföra en service på Toyota. Men det var somsagt förra veckan jag var där, nu är jag på ”Repair Bay”, dvs den andra sidan av verkstaden där man utför reparationer av bilar. Men under måndagen har jag lärt mig att tempot på repair bay är avsevärt lägre än på service bay, och det är ganska frustrerande att gå på halvt halv tempo hela dagen, då den blir väldigt lång då. Jag hoppas att tempot höjs under de kommande dagarna, annars blir det en lång vecka.


Under helgen så var hela gänget (med undantag av Anders samt Emma) och raftade i Nilen, och det var en upplevelse utöver det vanliga. Att rafta var bland det roligaste och mest adrenalinfyllda jag någonsin har gjort. Att hålla i sig i samtidigt som flotten kastas mot vågor och vattenfall var en helt obeskrivlig upplevelse!

Veckans ris går till mina s.k ”kollegor” på Toyota, som inte ansåg sig bundna till de överenskomna reglerna gällande alkoholintag under resan. Under torsdagskvällen söp de sig berusade och vaknade följande morgon bakfulla, vilket innebar att en stannade hemma och en blev ivägsparkad av en lärare till Toyota. Väl där så utförde han dock inget jobb, han satt och sov i vårt AC-utrustade studierum som vi har i verkstaden hela dagen. Med detta otroligt oansvariga beteende visar dem att denna priviligierade chans som vi får att praktisera på Toyota i Uganda inte är värt mycket enligt dem.
Tur att man själv är en man av sina principer, och att det är plikten framför allt, så att man inte totalt skämmer ut Sverige på Toyota.

Veckans ros går till folket på Toyota som behandlar mig oerhört väl. Konstant så kommer folk fram och hejar, frågar hur min praktik går och är allmänt intresserade av hur Sverige är. Av platschefen så har jag blivit erbjuden kostnadsfri restaurang mat om jag inte gillade lokalmaten som serverades i matsalen på Toyota. Dock är maten inget som helst problem, jag fullkomligt älskar maten på Toyota, och jag äter mig mer än mätt varje dag!




Verkstadschefen samt utbildningsansvarig, Futsum. Han kan prata svenska, om än hjälpligt, och har studerat såväl som undervisat på KTH i Stockholm.

Min handledare på Toyota, Lawrence Namgura. Han har jobbat där ett tag och kan väldigt mycket, men han är förhållandevis kort så det blir lite jobbigt när vi skall lyfta upp bilen. Antingen är den för långt nere för mig, eller för högt uppe för honom!

Ett vackert kort på Nilen vid solnedgång, och än vackrare var det i verkligheten!

Internet tillbaka!!

Tjenare på er alla.

De senaste dagarna så har vi inte haft tillgång till någon dator där internet funkar.. Men nu så är vi tillbaka!!

Ifredags så slutade Jonas på Toyota tidigare än mig på Scania.. Så han va så snäll att han plockade undan och städade lite stugan!! På fredags eftermiddagen så tog vi det lugnt och kollade på film på Ida:s dator, den var skit dålig tyckte jag faktiskt.. Efter filmen så fick det bli läggdags, för en tidig morgon då bussen för raftingen gick kl 08:00!!

Så jag och Jonas gick upp vid halv 8!! Men vi hann att äta frukost, plocka undan alla frukost grejer och att packa våran väska. Det tog cirkus en och en halv timme till Jinja där vi skulle rafta i Nilen!!! Vi var 8 stycken som skuille rafta (Anders och Emma ville inte) så vi alla fick plats i en stor gummi flotte, vi hade även våran raft hövding med oss han heter Tutu.

Vi raftade i ca 5 timmar men det känndes som det bara var en halv timme, det gick så fort och var så sjukt roligt. Man fick en helt otrolig adrenalin kick efter det första vattenfallet!! Jag och Jonas satt och skrek på varanda för vi va så grymt taggade och fulla av adrenalin.

Efter raftingen så åkte vi till ett boende där vi stannade över natten. Jag vaknade vid halv 8 tiden och då var bara Anders upp, de andra sov som små barn. Bussen tillbaka Kampala åkte vid 11 tiden och vi kom till Red chilli runt kvart över 12.

Så nu ser vi framemot morgondagen då vi börjar en nya arbetsvecka!!

Lite bilder från the starting point av raftingen!

Internet och datorer

Hej alla! Tyvarr sa har vi under de senaste dagarna inte haft tillgang till vare sig internet, eller ens datorer. Darfor far inlagg vanta tills det att vi har internettillgang igen.

Scania

Tjena alla läsare!!

Jag (scott) är ju som de flesta kanske redan vet på scania och jobbar. På Scania är det en väldigt stor skillnad jämfört med de andra verkstäderna (Toyota och Engsol), vi har inte direkt något garage att vara i.. Det finns tre platser som är under tak, men det är inga väggar eller fönster där.. Här nere i Uganda så är regnet inte ett problem, utan det är solen som man helst vill inte vara och speciellt inte jobba i!!

Det är en enorm stor skillnad på hur man löser ett problem eller en uppgift jämfört med hemma!! Alla på Scania de säger hela tiden att vi Svenskar har så mycket teknologi och speciall verktyg och det har vi, men jag säger till dom att vi gör på ett sätt och ni gör på ett annat sätt och vi får nästan samma resultat!!

Här kommer lite bilder på Scania, som är tagna när vi alla var på besök

Här kommer en bild på de två biljard proffsen!!! :)

Lite fler bilder...

Hej

Kul att ni är så många som följer vår blogg. Jag har fått förfrågningar på fler bilder så här kommer ett gäng. Först ut är ett av våra hus. Här bor eleverna fyra och fyra medan vi lärare ju bara är tre. De är som ni ser stora och rymliga.

Vi har en del grannar som bor i träden och som hälsar på då och på. Fågeln är en art som heter ibis och aporna har jag ju berättat om tidigare men de är värda en repris. I love them!! Så gulliga, de klättrar på huset och ibland försöker de ta sig in genom fönstren.
Fast det går inte...galler på fönstren!

Till sist bjuder jag på en bild från när vi hela gänget äter på en lokal restaurang. Matuke, som är en matbanan, cassava, ugali(majsgröt),pumpa,sötpotatis tillsammans med talapi(karpfisk),kyckling och biff var det vi mumsade i oss.

Eleverna är på sina arbeten och det funkar bra. Dock har vi en sjukling hemma,Emma,från Viskastrandsgymnasiet har det tufft just nu...myggorna ÄLSKAR henne och jag överdriver inte om jag säger att hon har flera hundra bett. Det är jobbigt med klådan i denna hetta. Temperauren har stadigt stigit någon grad i ett par dagar och nu är det som i en bakugn!!

Ta hand om er därhemma.
Kram Maria

Arbete

Då är jobb dag nr 2 avslutad, och jag måste erkänna att jag är imponerad över flera saker än så länge. Till att börja med så är Ugandianerna ett EXTREMT trevligt, snällt och omtänksamt folk. Jag (Jonas), Jimmy och Pontus som praktiserar på Toyota blir väldigt väl omhändertagna, och folk är konstant trevliga. Annan attityd är det hemma i Sverige, där går mest folk runt och surar.

Jag är även väldigt imponerad över den höga standarden som Toyota Kampala håller. Lokalerna, verktygen och fordonen är väldigt moderna och håller, eller överskrider, svensk standard på en verkstad. Hög kvalitét och nöjda kunder är något man prioriterar högt, och man har utvalda kvalitetstestare som säkerställer att varje enskilt jobb (vare sig det är en service, däcksskifte eller motorbyte) håller måttet. Inte nog med det, efter varje utfört arbete, så tvättas och städas bilarna noggrant. Det kallar jag kundservice! Jag är somsagt väldigt imponerad.

Dock märker man skillnaden i resurser länderna imellan, då det är mer av en "slit och släng" kultur i Sverige, medans det råder en attityd av att man hellre reparerar sakerna här. Man ser även den extremt stora klassskillnaden som råder i Uganda, och hur statsmän och liknande slösar resurser. Istortsett varenda bil vi får in är av nyare snitt, jag har inte fått in en enda bil som är äldre än år 2000, och nästan samtliga av de dyrare Toyoterna (Land Cruiser, Hilux, Prado etc) ägs av myndigheter, organisationer eller dylikt. Jag måste erkänna att det ser jävligt (ursäkta språkvalet) illa ut när FN rullar in sin fabriksnya Land Cruiser V8 på en service, samtidigt som man hävdar att man försöker hjälpa det fattiga folket. Hyckleri! Ingen av de teknikerna jag har pratat med äger en egen bil, och det förstår man. Snittlönen på Toyota för en tekniker ligger på ungefär 900.000 Shillings i månaden, och det motsvarar ca 3000-3500kr. Hur skall man försörja en familj på det, samtidigt som man skall äga en bil? Då bör man ha i åtanke att Toyota är ett _VÄLDIGT_ eftertraktat jobb. Här får man förhållandevis bra betalt, bra omsorg av företaget och arbetsplatsen är säker och fräsch.

Här kommer en bild på Toyota verkstaden, med Oliver och Adam som så fint täcker bilden! Även en bild på tvätthallen där dom tvättar och städar bilarna efter utfört arbete.

Reality check!

Hej alla...

Imorse steg vi upp klockan sex och en timme senare var vi på väg till elevernas praktikplatser. Idag är första arbetsdagen och jag tror de kommer få många upplevelser. Scott och två tjejer från de andra skolorna arbetar på en verkstad som delvis är utomhus och nån air condition är inte att tala om. Jag ska tillägga att det mellan 25 och 30 grader och en stekhet sol.

Vi åker ganska mycket buss, och det är ett bra transportmedel om man vill studera omgivningarna. Det som slagit mig är att man väldigt sällan ser någon äldre person här. Uganda har en medellivslängd på 50 år(jmf Sverige,80 år)vilket är helt tokigt, vi lever nästan dubbelt så länge...däremot finns det skolor överallt för det finns många barn i varje familj.

Trots att ugandier inte har speciellt mycket materiellt sätt, har de en rikedom jag tycker att vi hemma saknar. Man är omsorgsfull om varandra och delar det man har, även om det inte är mycket. Till exempel har många familjer barn som de tagit in i familjen som de egentligen inte har någon som helst koppling till. Barn som förlorat sina föräldrar eller som inte har någon som kan ta hand om dem. En mun till att mätta kan vara ganska mycket om man redan har en stor familj, men det är den omtanken som gemene man har, och den känner man av som besökare här.

Nu ska jag roa mig med att rätta uppsatser och prov medan jag ivrigt väntar på eleverna. Undrar hur deras första dag varit?

Maria

Kvar här hemma

Jag (Erika) gör ett försök att skriva ett kort inlägg hemma från Sverige. Tydligen fungerar inte bloggens inställningar riktigt som de ska. Styckeindelning (min käpphäst!) går inte att genomföra, ve och fasa! Jag ska se om det fungerar från Sverige.


I dag lyser solen i Göteborg och jag sitter på jobbet och skriver. Mycket att tänka på nu inför resan och extra lektioner som vikarie i engelska, gör att jag vill vara lite extra påläst när jag kommer till jobbet imorgon. En så duktig engelsklärare som MTGs elever har i vanliga fall gör mig lite extra nervös...


Allt gott till er afrikaner önskar fröken Erika.

Tropiskt oväder och religöst mumbo jumbo

Jonas här. Eftersom att vi är i början av regnperioden här i Uganda så är vädret lite mer ostabilt än brukligt. Det märkte man inte minst igår, då solsken varvades med regn och rusk. Ovädret som hängde ovanför oss kulminerade på natten vid runt 12 tiden, och det började smälla till rejält. Ett åskoväder i Sverige är närmast likt ett par smällare jämfört med åskan här, och regnet bara forsade ner. På morgonen såg vi hur gräset och blommorna låg i riktningen skyfallet hade forsat på marken. På morgonen skulle vi somsagt på en katolsk gudstjänst. Jag var väl måttligt intresserad! Detta var min första, - och sista bör tilläggas - gudstjänst. Dock var det fint i kyrkan och man märkte hur religöst det Ugandiska folket är och att det gav dom styrka i vardagen, men jag måste erkänna att jag kände mig väldigt obekväm med att sitta och lyssna på "tramset" (personlig åsikt). Nåväl, nu skall vi ta en matbit och sedan skall jag försöka intervallträna i en backe vi har vid huset, om nu vädret tillåter.

Trevliga grannar...

Efter en morgon i kristendomens tecken...kl åtta var vi på gudstjänst. Ingen rast eller ro här inte...vi jobbar stenhårt!! Inte någon av oss sov en blund inatt. Vi trodde att undergången var nära, ett sådant åskväder har iallafall jag aldrig varit med om tidigare. Både häftigt och läskigt. Vill visa er en bild av några av våra gulliga grannar, toppensöta...fast man får inte gå för nära, då blir de arga. /Maria

Lokal mat!!

Idag så har vi varit och sett var den svenska ambassaden ligger här i Kampala, så har vi ätit Ugandisk mat och även besökt en marknad för rika "dumma" turister! Det tyckte i alla fall våran tolk/guide Joshua, som förövrigt är en mycket trevlig och hjälpsam kille. Maten som vi åt var typisk Ugandisk. Det var ganska smaklöst, men det var mycket olika små rätter av frukt/potatis, dessa var mycket mycket mättande. Efter att vi hade ätit klart så gav vi oss ut i den galna och hektiska trafiken där störst går först... Sen gick vi runt på marknaden och handlade lite souvenirer jag(Scott) köpte en träskål som var hand svarvad, den kosade 15.000... men tur att det var Ugandiska Shillings och inte kronor. 15.000 är ganska exakt 45 kronor. Jonas han köpte ett skärp för 20.000 Shillings. Efter att vi hade handlat och gått klart på marknaden, så satte vi hos på ett väl besökt café/fik. När vi kom hem till vårt boende så packade Jag och Jonas upp våra resväskor nästan direkt. Det var skönt att få lite ordning på saker å ting. Ikväll så blir det en hyfsat tidig natt, då vi ska besöka en gudstjänst tidigt imorgon bitti. Sen så har vi ledigt resten av dagen!! Dettta får räcka för ikväll!!

En god morgon...

Hej alla MTGare och andra som följer vårt äventyr! Nu börjar fröken Maria äntligen börja piggna till. Två nätter utan sömn funkar inte när man är 40plus till skillnad från vissa elever som väljer att "dygna"...ett obegripligt tilltag enligt mig. Den korta tiden vi varit på ugandisk mark har varit intensiv och fylld med aktivitet och jag tror ingen av oss har landat mentalt i tillvaron här än men alla är glada,friska, positiva och verkar trivas bra ihop. Vi har flyttat in på Red Chilli och bor i tre stugor, två elevstugor och en som vi lärare delar. Ett jättemysigt ställe där vi hade pizzakväll och fredagsmys igår efter en dag fylld med företagsbesök i Kampalas galna trafik. Idag ger vi oss ut på en tur i staden. Vi ska besöka en marknad, åka till ambassaden, äta ugandisk mat(vill jag iallafall)och få en känsla för vardagslivet i Kampala, Ugandas huvudstad. Vi har en guide som skall vara med oss ganska mycket, för att visa oss saker, för att tolka och för att hjälpa oss när vi behöver det då det är en helt annan kultur med andra koder som vi ju inte känner till. Vår guide heter Joshua och är bara 19(fyller 20 nästa månad), han har precis gått klart college och jobbar nu för att möjligvis kunna betala en del av sin universitetsutbildning. Det kostar nämligen pengar att studera här, som det gör på de flesta ställen i världen. I Sverige är det dock GRATIS att läsa, vilket man inte skall ta för givet!! En fantastisk möjlighet! Nu skall vi åka...skriver snart igen och då skall jag bifoga bilder också...en sak i taget!! Kram på er, Maria P.S Erika, varför syns det inte i bloggen att texten är indelad i stycken? Hur gör man för att ändra det??

Nu sitter vi här, (Jonas och Scott) i Hotellets bar och reception och försöker varva ner efter en hektisk och varm dag! Vi anlände till Uganda sent igår natt, och övernattade på ett lokalt vandrarhem i Entebbe, som ligger i nära anslutning till flygplatsen. Idag så åkte vi tidigt imorse mot Kampala, för att packa av och installera oss i vårat boende på Red Chili Hideaway, men vi var även och besökte alla verkstäder vi skulle vara på. Toyota, Scania samt Engsol. Toyota där jag (Jonas) skall vara stationerad var över förväntan! Rent, fräscht och modernt. Där kommer jag nog trivas. Scotts praktikplats på Scania var lite mer spartansk, om man skall lägga det snällt. Men det bör nog inte vara något som helst problem för Scott att trivas där. Nu sitter vi somsagt och varvar ner efter en väldigt varm dag. Temperaturen var nog uppe i 30grader, och större delen av dagen spenderades inklämda i en trång Toyota minibuss i Kampalas rusningstrafik! Bjussar på en bild från vår övernattning i Entebbe.

Följare

I dag är Scott, Jonas och Maria förhoppningsvis och besöker elevernas kommande praktikplatser i Kampala. Jag som sitter här hemma i kalla Sverige längtar efter att komma dit, jag också. Ni som vill kan ansluta er som följare av den här bloggen. Då får ni löpande meddelanden om nya inlägg. Kika i högerdelen av bloggen så kan ni anmäla er som följare. Jag kommer i dag att skicka ut bloggadressen till all personal på MTG samt ge den till alla elever på skolan. Det betyder att Jonas och Scott kan ta del av de andra elevernas vardag och att eleverna på MTG kan ställa frågor till Scott och Jonas. Bra va?

På väg

När jag gör det här inlägget är Scott, Jonas och Maria på flygplatsen i Bryssel och väntar på att byta plan till Entebbe, där de landar framåt natten. Jag hoppas att deras flygresa ska bli skön och vilsam och att de landar lugnt och stilla. Det känns lite snopet att bli kvar här hemma nu när de åker. Men jag ansluter ju om två veckor - vi får se vad killarna beställer av mig då. Kanske de längtar ihjäl sig efter Ballerina-kex, Kalles kaviar eller något annat som nog är svårt att få tag på där borta.

Ni som läser bloggen får gärna lämna avtryck i form av en kommentar då och då i fältet nedanför inläggen. Jag vet själv hur roligt det är att få en kommentar på något man skrivit. Så, föräldrar, morfäder, lärare och ni andra! Skriv en kommentar när killarna börjat göra inlägg. Det kommer att trigga dem att fortsätta berätta om sina upplevelser!

En vecka kvar

I dag ska vi ha sista mötet med Scotts och Jonas föräldrar innan resan. Jonas och Scott ska lära sig att blogga så att alla ni släktingar och vänner ska kunna följa dem på resan. Vi ska lägga in länkar här till höger, så att ni kan läsa om t.ex. Uganda. Klicka HÄR för att läsa fakta om Uganda.