Tillbaks

Nu är vi tillbaka från safarin, vi som inte fiskade Jag önskar verkligen att jag kunde lägga upp alla bilder så att ni kunde se hur vackert och mäktigt det var. Det var en upplevelse som jag tror att vi alla kommer att bära med oss resten av livet!

Vi bodde på Red chilis camp, några timmars mycket skumpig bilfärd från det Red chili som ligger i Kampala. Vi fick punktering efter några timmar vilket vi först inte märkte eftersom chauffören körde som en biltjuv och bilens underrede hotade att gå i småbitar. Det skakade så att vi fick skrika till varandra i bilen om vi ville säga något. Mitt i den värsta hettan fick vi stanna till och byta däck, vilket tog en stund. Vi var helt röda av all sand som rök omkring. Den duschade vi senare av i campens duschar tillsammans med diverse ödlor och grodor…

Framme på campen delades tälten ut och jag fick sova ensam, vilket jag först tyckte var skönt. Framåt natten när en flodhäst stod och buffade på tältduken var det dock mindre kul att vara ensam. Han frustade och stånkade femtio centimeter från mitt tält. Hade jag sträckt ut handen kunde jag ha klappat honom. För att förstärka djungelkänslan satt ett par Marabou-storkar i trädet utanför och klapprade med sina jättenäbbar.

Söndag morgon åkte vi på safari kl. 06.30. Frukosten fick vi med i påsar och min bestod av en mycket torr macka med jordnötssmör och en fantastisk färsk ananasskiva. Slurp! Safarin var bra och vi såg alla djuren utom leoparden, men det hade vi inte heller riktigt förväntat oss. Fyra lejon på promenad såg, vi och det var tydligen tursamt nu innan regnperioden. Annars en massa antiloper och bufflar, babianer, giraffer, vårtsvin, flodhästar, fåglar, nå’n slags ekorre eller råtta med lång svans och lite annat smått och gott. Alla eleverna satt på bilens ttak och därifrån hade de en väldigt fin utsikt över hela parken, som allt som allt var över femtusen kvadratkilometer stor!

Efter att vi sedan vilat ut en stund och ätit lunch på campen, tog vi en tre och en halv timme lång båttur på Nilen. Det var nog det bästa av allt, tycker jag. Vi såg en massa djur, inte minst krokodiler och ursöta svartvita apor som heter Blackfaced monkey eller nåt. Flodhästar i massor, babianer och vårtsvin längs flodkanten och t.o.m. elefanter. Tack vare att jag fått låna en kikare kunde jag se en massa fåglar som annars varit svåra att upptäcka. Fantastiska färger!

På kvällen var jag så trött att jag nästan inte orkade bry mig om ifall flodhästen skulle komma tillbaka, men det gjorde han inte. Däremot grymtade ett vårtsvin omkring, men det var lite lika hotfullt.

Imorse steg vi upp och åt frukost innan bilen avgick prick åtta. Vi åkte till Murchisons falls – helt fantastiskt vackra vattenfall som vi såg den nedre delen av på lördagens båtfärd. Nu tog vi oss till toppen av fallen. Det var overkligt vackert där! Luften var tät av vattendroppar och värmen böljade. I vattenmassorna bildades regnbågar och där och då fick jag en känsla av naturens storhet. Jag hade gärna varit ensam en stund för att det kändes så mäktigt.

Hemma på hotellet igen packar vi nu våra väskor inför morgondagens hemresa. Först ska vi åka till Entebbe och sola och bada på ett hotellområde. Det blir bra en dag då vi annars bara skulle ha gått och väntat på att resa. Jag har haft en fantastisk resa men är bra trött och ser fram emot att komma hem på onsdag. MTGs elever har skött sig helt fantastiskt på precis alla sätt och jag är så glad och stolt över att ha fått följa dem på deras resa. Utan dem hade jag aldrig fått uppleva allt detta! Tack Scott och Jonas! Ni är guld värda och era föräldrar har all anledning att vara stolta över er!
/Erika

Lake Victoria

Vår första riktiga ”lediga” tid hade vi idag, då praktiken är över och vi har inga mer förpliktelser att sköta. Samtidigt som hela gänget förutom jag, Magnus, Adam och Oliver åkte till Safari och Murchison Falls så satte vi av med destination Victoria Sjön och ”The Nile Perch”.

Jag har längtat något oerhört efter att äntligen få fiska nilabborre, och äntligen var det dags. Vädret var så fint det nästan bara kunde bli, med gassande sol och vindstillhet. ”Vi kommer bli brända” var den första tanken, men såhär i efterhand så känns det faktiskt som om vi inte har blivit det – huden såväl som kroppen har väl börjat att så smått acklimatisera sig och vänja sig vid väderomväxlingen jämfört med Sverige.


När vår fiskeguide, som förövrigt var en Dansk snedseglare, hade kastat i dragen som vi körde i dragrodd efter båten högg det till relativt kvickt. Oliver far först i kön att få känna på aborren, och vår första aborre var på 8kg. Det må låta som relativt lite men fisken är trots det ganska stor!
I med vobblerna igen och nu tog det ett tag innan det nappade igen, säkert en timme eller två. Men nappade det gjorde det och nu tog jag spöt och vevade in aborren, som var på 8.5kg (det halvkilot är väldigt viktigt, eftersom att det innebär att jag fick störst fisk!). Känslan var sjuk att äntligen ha fått fiska nilaborre, och även om vi inte hade tur nog att få dom riktiga bjässarna på +30kg så var det ändå en extrem upplevelse.


Totalt fick vi fyra st abborrar, och visst hade man velat ha både fler och större men, nu har man gjort det många fiskeintresserade aldrig kommer att göra, fiska nilabborre!

Hur safarifolket mår, och om dem ens lever eller om lejonen har bestämt sig för lite M’zungo kött vet jag inte.

Gruppbild på verkstadsgänget från Toyota, som en fin farvälgest så bjöd vi dem på dricka som dem uppskattade mycket!

Min nilabborre, 8.5kg är småfisk jämfört med dem riktigt stora men denna var redigt stor den också!

Sista arbetsdagen, hemlängtan och fiske

Dessa tre arbetsveckor har gått otroligt fort. Det känns som om det var igår vi fick en rundtur av Toyota på fredagen vi kom till Kampala, men tre veckor har alltså passerat och endast den sista arbetsdagen nu på Fredag kvarstår. Det är ju Womens Day idag, som Scott har beskrivit i ett tidigare inlägg och det är en ledig dag för Ugandierna.

Men vår sista arbetsdag på Toyota är inte mycket av en arbetsdag, skall nämnas. Vid elva tiden så skall vi ha ett möte med platschefen Dino om vår tid där, vad vi anser bör förbättras eller ändras på och dylikt. En typ av feedback session. Efter att vi har haft vårt möte så skall vi samla ihop verkstadsgruppen, tacka för vår tid där, ta kort och sen så har jag anordnat med servicechefen Bobbi om att bjuda alla på dricka, som en typ av fin avskeds gest. Även om det ska bli skönt att sluta och kunna rikta in sig på de sista dagarna med nöje som vi har framför oss, så kommer man fortfarande att sakna folket på Toyota och hur bra man har blivit behandlad där.

Nog om det! Jag skrev i ett tidigare inlägg att hemlängtan börjar krypa sig på och visst gör den sig påmind allt oftare. Man längtar efter sin egen säng, sin bil, vardagen i Sverige och Sverige överlag. Borta bra men hemma bäst?

Tiden kommer dock att gå fort, de sista dagarna så har vi enbart nöje framför oss. Jag, Adam, Oliver och Magnus skall iväg och fiska på Lake Victoria efter nilaborre, något som Stefan och Anders hann göra innan dem åkte hem till Sverige. Lovord var vad dem hade att berätta om det – mycket napp, kul fiske och värt pengarna. Jag kan knappt bärga mig, det kommer bli lite annorlunda än att fiska gädda hemma, liksom.

Här kommer, som brukligt, några fler bilder!

Jag och Scott på en Boda Boda på Bussi Island. Anledningen till varför jag ser halvt förlamad ut i ansiktet och tummen är för att fotografen (Magnus) tog kortet lite för tidigt!

Fyra personer på ett uppdrag att rädda världen. Eller nja, kanske inte, men visst ser vi beslutsamma ut?

Internationella kvinnodagen

Idag så är det den internationella kvinnodagen. Här nere i Uganda så är folk lediga från sina jobb, jag pratade med James på Scania om hur man firar denna dag här i Uganda. Han sa att idag så är det männen som gör allt hemma i huset, de får städa, laga mat, diska och ta hand om barnen om man nu har några! Så detta är kvinnornas lyx dag jämfört med deras vardag, som brukar innehålla: att hon går upp mycket tidigt på morgonen för att mjölka kon (om de har någon) efter det så är det dags att väcka och göra barnen i ordning för skolan, sen laga frukost till sin man som ska till jobbet, sen när alla här åkt så går hon ut till sitt lilla jordbruk i trädgården och gör fint och rent där och sen så gör hon kvällsmat till att hennes man kommer hem från jobbet!! Det är en mycket slitsam vardag som de har.

Jag tycker att det är fel att det inte finns någon internationell man dag.. Skulle varit mycket bättre ifall man hade en gemensam internationell människo dag istället!! Så det blir mer jämlikhet i samhället/världen.

Nu på lördag så är det safari och fiske som är de aktiviteter som folk vill göra. Jag ska åka på safarin med, Emma, Ida, Pontus, Jimmy, Matthew och Erika. Det är en 3 dagars safari så vi kommer hem på måndag. Jonas, Magnus, Adam och Oliver ska ut på Viktoria sjön och fiska en dag och sen så vet inte jag vad de ska göra de andra 2 dagarna, men de hittar säkert på något!!

Lite bilder från Bussi Island!

Apor och mat

I dag har jag vilat mig vid poolen. Min mage har varit lite orolig, men jag har sluppit sjukdom hittills. Jag har rättat elevers skrivuppgifter och det har varit en skön dag trots allt.

Nedanför poolen brukar ett gäng markattor hålla till och leka en stund på eftermiddagen. I dag var det ganska många som härjade med varandra. Apbarnen lekte och de äldre försökte hålla ordning. Påminde mig en aning om jobbet, hrm... Jag tog en del kort på dem men det verkar omöjligt att ladda upp dem på den här datorn. Vi får se om det fungerar.

I dag har Matthew varit med eleverna på Engsol och Scania, för att se hur det går till och kanske ge ett handtag om det behövdes. Under tiden var jag och Magnus hemma och lagade middag till hela gänget. Vi gjorde vårt bästa för att få till en middag som skulle mätta de hårt arbetande killarna och tjejerna. Det blev en köttgryta av nötfärs och korvar och diverse grönsaker. Ris och bröd till och en underbar morots-tsatsiki som Magnus gjorde. Dessutom förfärdigade han en mangosås och en tomatsallad med koriander som var "to die for". Alla blev riktigt mätta (till och med Jonas!).

I skrivande stund hänger vi i hotellets restaurang där vissa spelar biljard medan andra hänger på nätet och bloggar. Morgondagen är ledig dag eftersom det är Internationella kvinnodagen. En av de anställda mekanikerna tyckte att vi skulle ta med oss några starka kvinnor från Uganda till vårt land, där man inte har vett att se upp till kvinnan. Ungefär så. Klok snubbe tycker jag...

Morgondagen blir alltså fridag och det betyder att det endast är en dag kvar på elevernas praktik. Det har gått väldigt fort är de flesta eniga om. Hemlängtan är mindre än jag väntat mig. Kanske är det den stundande helgens safari och fisketur som hägrar. Vi som ska på safari åker lördag till måndag och det blir svårt att blogga då. Kanske kan Jonas, som ska fiska, göra ett inlägg under helgen...

Slutligen vill jag bara önska alla en god natt! Här är det mörkt sedan länge och jag går till sängs med Tomas Bodström (fniss) eller snarare hans bok.

/Erika (Afrikas drottning)

Jag saknar er massor...

Hej mina fina

Vill bara skicka en liten hälsning till er från ett försiktigt vårlikt Sverige.
Jag tänker på er varje dag och följer era dagar med stort intresse. Tiden går snabbt, och trots att jag fattar att hemlängtan börjar göra sig påmind så hoppas jag att ni suger i er varenda liten mikrosekund. De kommer ni leva länge på sen!

Jag har börjat skriva ansökan för nästa års resa och jag jobbar också en del med att ordna lite spännande träffar för er efteråt. Föredrag för styrgruppen är inplanerat, liksom en intervju med GP.
Som sagt, njut av tiden ni har kvar och ta några snygga kort på safarin. GP ville också att ni skulle ta bra kort som de kan använda i sin artikel.

Hälsa alla från mig, fyrbenta som tvåbenta och ge Joseph en bamsekram från Madame Maria.

HUGS!!

Sista arbetsveckan

I dag vinkade vi av eleverna vid bussen i två omgångar, precis som alla andra arbetsdagar här i Kampala. Vi känner oss som mamma och pappor till våra fina ungdomar som är så duktiga och sköter sig så bra. I dag följde Matthew, lärare på Kattegattsgynasiet i Halmstad, med till Toyota för att jobba tillsammans med eleverna. Det är skönt att ha en duktig fordonslärare med på resan. Han kan fråga om sådant som jag och Magnus inte har en aning om. Vi kan förhoppningsvis bidra med annat, i egenskap av lärare i gymnasiegemensamma ämnen.

Helgen på Bussi island var, som Jonas skrev, intressant och givande. Att se alla dessa fattiga människor och deras behov av hjälp var lite omskakande. Det är lätt att det blir ett "vi-och-dom"-perspektiv och detta är vi medvetna om hela tiden. Jag försöker tänka på att uppträda så att det inte hela tiden blir ett tacksamhetsläge där vi är de vita goda hjälparna. Vi lär ju oss också en massa saker här och jag känner mig mycket ödmjuk inför afrikanernas lugn och tempot som är mindre stressigt än hemma i Sverige. En stor eloge åt Jonas och Scott som var hur duktiga som helst när de berättade för öns befolkning om hur solvattendunkarna fungerade. Bra engelska och säkra presentationer. Jag fick en tår i ögat när de stod där och bara var sååå bra! (Torkade den i smyg!)

Jag har också förstått hur bra vi har det med dusch, bad, rena toaletter, mat och fina boenden. I Kina fanns det också "hål-i-marken"-toaletter vilket egentligen är mer hygieniskt än att sätta rumpan på en smutsig toalettsits där gud-vet-vem suttit innan. Pricksäkerheten övas upp liksom mina benmuskler (vilket behövs). Dock - jag uppskattar spoltoaletter!

Vi har väldigt roligt här och göteborgsgänget skrattar ständigt. Åt varann och oss själva. Vår humor är lite udda, men vi har ju definitivt satt en stämpel på oss själva som vitsare på låg nivå. När någon av oss sätter igång att ordvitsa hänger de två andra på direkt. Som svensklärare kan jag ju bara jubla! Jag vet ju hur utvecklande det är för språket att leka med ord och göra kopplingar. Det är gratis språkutveckling och himla kul! Dåliga vitsar där poängen går ut på att någon fått kramp i öronen dras också och stämningen är på topp!

Vi besökte en marknad igår där diverse presenter inhandlades. Som enda kvinnliga läraren har jag fått agera personal shopper åt flera i gänget. Skyll alltså på mig om presenteran är i fel storlek eller färg...

Nu ska jag sätta mig och rätta prov och kanske få lite sol på köpet. Ha en god dag alla m'zungos och glöm inte paraplyet.